Modern | Page 4

r?relsen i hennes beherrskade ansigte. Hon s?g honom g? ?fver torget och hon b?jde sig fram f?r att kunna f?lja honom med ?gonen tills han vek om h?rnet.
Sent p? eftermiddagen knackade hon p? hans d?rr. Han satt i en hvilstol och l?ste, d? hon kom in; reste sig och bj?d henne plats, men hon afslog.
?Jag har br?dt?, sade hon i aff?rston. ?Jag kom endast hit f?r att s?ga dig, att jag funnit just hvad jag s?kte: en bostad h?gt uppe p? S?der, billig, delvis m?blerad och med fri utsigt. Det ?r f?r resten ett helt hus, smalt och med tv? v?ningar. Der ?r fem rum, och de tv? p? nedra botten ?mnar jag hyra ut. Nu skall jag g? p? ett annonskontor och annonsera efter spr?klektioner. Det kan v?l inte vara s? sv?rt att f? n?got arbete.?
?F? se?, svarade han i skeptisk ton. ?Men om det inte skulle lyckas ?r ju ingen olycka skedd.?
?Nej. I n?dfall kunde jag v?l lefva af min lifr?nta, men jag ?r alltf?r van vid arbete f?r att kunna trifvas utan.?
Medan hon talade bl?ddrade hon i en annotationsbok, tog fram ett visitkort och lade det p? bordet.
?Detta ?r min nya adress. Jag flyttar genast fr?n hotellet; jag f?r se till att anskaffa de m?bler som fattas och mera dylikt. I kv?ll f?r jag bara st?k och hela dagen i morgon; men vill du dricka th�� hos mig i morgon afton klockan 8??
?Tack.?
Modern sade ingenting mer. Hon s?g sig omkring i rummet med en uppm?rksamt granskande blick. Der var vissa ansatser till elegans och komfort--nog f?r att r?ja egarens smak.
?Du beh?fver nya gardiner?, anm?rkte hon torrt i det hon ordnade n?gra l?sa papper i sin annotationsbok. Derp? tog hon sina handskar och afl?gsnade sig med en flyktig afskedsnick.
Han stod och s?g efter henne medan hon med sin sp?nstiga, fasta g?ng gick mot d?rren. S? satte han sig bekv?mt tillr?tta i stolen och ?tertog l?sningen af Zolas L'Oeuvre.
I detsamma knackade det p? d?rren och en ung man kom in med en fart som n?ra st?rtat honom p? n?san mot golfmattan.
?Du! Hvad var de f?r en? Henne jag m?tte i trappan?? b?rjade han med en diskret hviskning. ?Chic! Pariserh?llning--och pariserf?tter.?
?Pariserskodon, menar du?, svarade v?rden och s?g p? nykomlingen med ungef?r samma uppm?rksamhet som man egnar sina flugor. ?Jo, det var min mor.?
?Din mor?? utropade den andre flat, i det han v?nde sig mot d?rren som om han tv?rt igenom den kunnat se henne afl?gsna sig.
?Men du ljuger v?l som vanligt?, tillade han tviflande.
?Der ligger hennes kort.?--V?rden begagnade sig af tillf?llet att l?sa n?gra rader i boken medan den andre betraktade kortet.
?Nej, det g?r inte i mig. Det ?r naturligtvis skoj.? Han lade hufvudet afvaktande p? sned, likt en intresserad hundvalp som lyssnar efter r?ttor.
V?rden l?ste ogeneradt vidare i boken.
?Hon s?g alldeles f?r ung ut.?
?Jaha?, bet han till i det han med en r?relse af ot?lighet lade boken ifr?n sig, ?hon var sjutton ?r n?r hon fick mig och nu ?r hon 42--kan du r?kna ut det??
?Men...--du har ju aldrig n?mt att du hade n?gon mor.?
?Jag ber om f?rl?telse! Men intelligenta menniskor emellan brukar det vara ?fverfl?digt. Som du vet intr?ffar det en g?ng hvar jubelfest att en ung man har en mor.--Jag tror, du kan ta saken med sinnesro.?
?He! Ja men--du har aldrig talat om hvar hon fans.?
?Nej, f?r jag skulle v?l sitta i Grands grop och afhandla mina familjeangel?genheter.?
?Hon s?g stilig ut?, anm?rkte den yngre af de tv?, eftert?nksamt.
?Europas luft brukar f?ra det med sig.?
?Jag skulle n?stan tro det.? Den nyanl?nde kr?made sig med sjelfk?nsla, vek omsorgsfullt upp sin ?fverrock och satte sig p? ch?slongen.
?Ja, men man skulle n?stan inte tro det, n?r man ser hur sp?rl?st ditt sexveckors uppeh?ll i Paris g?tt f?rbi.?
?Es ist die alte Geschichte: r?fven och r?nnb?ren.--Men kan du vigga mig en tia ska' jag se till att urs?kta dig.?
?Inte ett ?re! Vore min mamma inte s? stilig skulle jag vigga af henne sjelf.?
?Hon ser ut som en spanjorska.?
?Jaha, och du ser ut som en--? han kunde icke finna r?tta ordet i hast.
Den andre reste sig upp.
?Fundera p? saken s? l?nge tills vi r?kas. Jag viker bord i foyern.?
De tv? nickade ?t hvarandra och g?sten f?rsvann.--
F?ljande kv?ll vid ?ttatiden gick Wille Zimmermann ?fver en liten illa stenlagd g?rd, steg upp f?r en stentrappa och ringde p? hos sin mor. Mulattskan ?ppnade.
?Frun ?r deruppe?, sade hon p? sin brutna svenska i det hon str?ckte sig in och tog en lampa p? k?ksbordet. ?Jag vill g? f?re och visa v?gen.?
Wille f?ljde efter henne med en k?nsla af tv?ng och obehag. Han skulle helst velat ha en anledning att v?nda om.
Mulattskan slog upp d?rren till ett upplyst rum och lunkade sedan med sina mjuka klumpiga steg nedf?r trappan igen, till sina egna regioner.
Fru Zimmermann stod och ordnade ett draperi vid ena f?nstret. N?r sonen kom, lade hon