Modern | Page 2

Det skall pina mig att ta mig af henne--och det skulle pina mig att inte g?ra det.?
?N?--jag medger att det ?r en f?rtviflad situation. Men det g?r ?fver, sa han som hade eld i h?ret.?
En tredje ung man kom i detsamma uppf?r trappan och helsade p? de tv?, hvarefter samtalet tog en annan v?ndning.
* * * * *
I det uppg?ende sn?llt?get, som rasslade fram genom morgondiset, satt f?rem?let f?r detta samtal tryckt upp i h?rnet af en andra klassens kup��. Hon s?g ut genom f?nstret med en rysning af k?ld och drog sin svarta spetsschal h?gre upp kring halsen.
Hennes enda reskamrat var en gammal mulattska, som under m?nga grimacer s?kte f? pl?dremmen att, r?cka ihop kring filtar och kuddar. N?r detta ?ndtligen lyckats satte hon sig tyst p? soffan midt emot sin matmor, stirrande ocks? hon ut genom de gr?tande f?nsterrutorna.
Matmodern s?g ut att vara i slutet af trettiotalet eller i b?rjan af fyrtiotalet. Hyn var den jemna, bronsaktiga, hvars blekhet har en underton af orange. Hennes utseende var ruggigt efter stenkolsr?k och s?mnl?shet, en svart resm?ssa af kl?dsamt snitt satt tryckt ned ?fver den str?fva pannluggen och en sl?ja f?ll l?st fr?n nacken fram under hakan, som en krusflorsram kring det str?nga ansigtet, ur hvilket ett par djupt liggande bruna ?gon blickade fram med m?rk, karg beslutsamhet.
Hon hade intet ytterplagg men bar en resdr?gt af svart kl?de. Figuren var kraftig och gaf ett intryck af helsa och seghet, kl?dningen sl?t t?tt efter formerna och i hennes h?llning s?dan hon satt var der en viss invand otvungenhet och elegans.
N?r t?get stannade och d?rrarne slogos upp hoppade hon vigt ur kup��en och s?g sig omkring p? perrongen med en s?kande blick.
Sonen str?k t?tt f?rbi, men hon k?nde icke igen honom. Han fixerade henne ett ?gonblick uppm?rksamt fr?n sidan, v?nde sig derp? om och helsade.
?Mamma??
?William??
De skakade hand som ett par bekanta, hvilka helt of?rmodadt tr?ffat p? hvarandra.
?Du k?nde inte igen mig?, sade han.
?Nej. Sk?gget f?r?ndrar.?
?Jag har droska derute.?
De gingo i s?llskap mot utg?ngen och mulattskan f?ljde efter med reseffekterna.
?Du tar v?l in p? Grand?? fortsatte sonen konversationen, medan de v?ntade p? bagaget.
?Nej, ett billigare.?
?Brunkebergs torg d??, sade han ?t kusken i det han steg in i vagnen och tog plats vid moderns sida. Den svarta tjensteanden hade redan slagit sig ner p? frams?tet.
* * * * *
De tv? unga m?nnen fr?n vestibulen vandrade i s?llskap upp?t staden.
?Hvem var det Wille Zimmermann tog emot?? fr?gade den sist ankomne, ett l?ngbent exemplar med glos?gon och en mun som hade sv?rt att r?cka till om t?nderna, hvilket kom honom att g? omkring i verlden med ett uttryck af stereotyp f?rv?ning.
?Sin mor??
?Sin mor? Har Wille n?gon mor? Det visste jag inte.?
?Det ?r mycket, som du inte vet.?
?S?-?.--Hon s?g f?r resten m?rkv?rdig ut.?
?Ja, du menar naturligtvis negressen.?
?Nej, men hvarf?r reser hon med en s?dan f?gelskr?mma?, fortfor glos?gat utan att p? ringaste s?tt generas af den andres sarkasmer.
?F?gelskr?mma? Du ?r ingen bildad karl, Pelle, som inte kan se, att det h?r var ett ovanligt distingueradt negerexemplar.?
?Nej, men du ?r v?l bildad, du??
?Jag ?r hungrig. Jag kunde ha lust att slagta dig om du inte var s? r?.?
??h, hvad r?heten betr?ffar...?
?Ja, och s? tycker jag inte om f?rhufvud.?
?Inte? Du som ?r s? egenk?r.?
?Nej. Det ?r det v?rsta jag vet. Har du aldrig m?rkt det??
?Jo, n?r det ?r fr?gan om mat. Annars ?r du inte nogr?knad. N?r det inte syns.?
?Men det g?r det.?--Han tittade hastigt ?t sidan med en menande blick.
??sch, det ?r s? gammalt s?.?
?Ja, det g?r inte saken b?ttre.?
?Kan du h?lla dig i skinnet s? l?ng tid som det tar att ber?tta hvad du vet om Villes mor??
?Jag f?r v?l f?rs?ka. Har du h?rt talas om Zimmermanns anatomiska museum??
?Nej.?
?S? st? stilla ett ?gonblick, medan du f?r det i dig.
V?r Zimmermanns morfar reste omkring med ett anatomiskt museum, som han grundlagt och som man m?ste vara ung och okunnig som du f?r att inte k?nna till.?
?Hans morfar? Hva' hette han??
?Zimmermann! Zimmermann! St? still, annars f?r du det aldrig i hufvudet. Denne gamle--ur-Zimmermann om jag s? f?r s?ga--hade en medhjelpare, en ung medicinare, som reste med f?r att f? se sig om i verlden och som till sist blef sj?len i det hela. Den gamle Jannen hade varit gift med en kreolska, men var enkling och hade en enda dotter alldeles som i romanerna. Det gick ocks? alldeles som i romanerna: n?r hon var sexton ?r gifte hon sig med medicinaren. Den gamle var tr?tt af kringflackandet och l?t de unge fara vidare med anatomi-l?dan. Sjelf slog han sig ner p? en villa vid Helsingborg och lefde i ro p? sin del af inkomsterna. F?r bekv?mlighetens skull antog medicinaren--som kanske bara hette Pettersson f?rut--det stolta namnet Zimmermann; och det ?r visst f?r resten det enda, som Ville f?tt ?rfva af hela herrligheten.?
??r han d?d??
?Han? Begge ?ro d?da. B?de nummer ett