Modern | Page 5

ifr?n sig hammare och spik.
?Jag har icke i ordning ?nnu?, sade hon och r?ckte honom sin hand, ?men jag har en f?rnimmelse af att jag kommer att trifvas h?r. Jag har farit som p? dagsverke mellan m?belhandlare, tr?dg?rdsm?stare och allt slags folk. Hur tror du h?r blir??
Med en osk?n men kraftig r?relse st?dde hon ena handen mot h?ften medan hon med den andra gjorde en ?tb?rd ut?t rummet.
?Bra.?
Han s?g sig omkring med lindrigt f?rv?nad uppsyn. Han hade synbarligen v?ntat sig n?got helt annorlunda.
Det var ett underligt, gammaldags rum med tre hv?lfda f?nster vettande ?t tv? h?ll, och med m?rka tr?panelningar hela v?ggen utefter i st?llet f?r tapeter.
?Han, som r?r om huset ?r troligen ett original?, sade modern. Det m?rks p? allting att han icke vill ha det som andra menniskor och det tycker jag om honom f?r. De h?r nakna, kalla v?ggarne kunde jag emellertid icke hafva och icke heller f?nstren utan minsta draperi f?r, fast det ?r vackert med den der glasmosaiken i nedersta rutorna. Derf?r har jag gjort s? h?r. Det ser ju riktigt orientaliskt ut. Hela min samling af tyger, kuddar och mattor har kommit mig till god nytta. Just h?r g?r den verkan.?
?Jaha. Men hur kan det vara, att ett s?dant hus hyres ut??
?Menniskan har gifvit sig ?stad p? en liten rundresa i Afrika. Det tyder ocks? p? en viss originalitet.?
?Och allt det h?r har du f?rt med dig??
?Ja visst. Det ?r ju l?tt att packa. Din far var k?nnare i fr?ga om v?fnader och s?dant; han kunde aldrig l?ta bli att k?pa, n?r han tr?ffade p? n?got riktigt rart. Och s? var det som att f?ra ett hem med sig i kapps?cken, sade han.?
Sonens blick str?k smekande ?fver de tjocka mattorna, ?fver de smakfullt ordnade tyger, som n?stan dolde v?ggarne, ?fver bladv?xtgrupperna i h?rnen och ?fver de p? ringar l?pande draperierna fr?n f?nstren.
?Att man kan tr?ffa p? ett s?dant krypin i v?rt k?lkborgerliga Stockholm!? utbrast han. ?Jag st?r och inbillar mig att jag ?r i Konstantinopel.?
?Nej, det ?r Stockholm. Se!?
Hon lyfte upp draperiet fr?n ena f?nstret och pekade ut?t.
Fr?n husets dominerande h?jd kunde man se ned ?fver Norrstr?m och ?fver staden p? andra sidan. Den str?ckte ut sig dernere vid och jemn, halft i f?gelperspektiv; och i det m?rka, blanka vattnet speglade sig dess glittrande ljus. Ur de jemna raderna af gaslyktor lyste de elektriska gl?dlamporna p? Skeppsbron med bl?aktigt sken--stora, gnistrande briljanter i ett j?ttehalsband.
Till denna ensamma stadsdel, detta ?fver klippan h?ngande hus tr?ngde intet ljud fr?n den r?rliga verlden der nere; kv?llen stod m?rk och tyst, utan m?ne eller stjernor, men med en storstads hundratal af blinkande ?gon, kalla och hjertl?sa.
Han s?g ett ?gonblick dit ner, men s? v?nde han sig sakta om och f?ste ?gonen p? sin mor. Hon stod or?rlig som en staty, med armen upplyft f?r att h?lla draperiet till sidan, och stirrade ut ?fver staden. Han tyckte sig aldrig ha sett n?got s? allvarligt som detta ansigte, hvars konturer kommo fram med en egendomlig sk?rpa i ljusskenet inifr?n rummet.
Hon var kl?dd i en sorgdr?gt af medeltidssnitt, sliten i s?mmarne och n?stan trasig. Men den tog sig godt ut, trots v?rdsl?sheten. Denna figur tycktes kunna b?ra upp allting.
?Det ?r en ensamhet h?r, s? djup att jag tycker hela huset skulle kunna gl?mmas bort som ett strandadt skeppsvrak, l?ngt borta ifr?n menniskor?, sade hon i det de b?da tr?dde tillbaka och hon l?t draperiet falla ned. Hennes r?st var djup och fyllig, en altr?st med n?stan manlig timbre.
Hon gick fram till bordet i rummets midt, der en stor elegant h?nglampa fr?n taket kastade sitt ljus ned?t. Hon b?rjade samla ihop de tyglappar och bandstumpar, som hon str?tt omkring sig under arbetet. S? tog hon en stickstrumpa och slog sig ner vid bordet.
?Att du aldrig skickat mig dina noveller?, sade hon sm?leende.
?Hvad skulle det tjena till. De handla endast om s?dant som ?r dig fr?mmande: svenskt sm?stads-universitetslif. Du har lefvat derute, i den stora fria verlden, och jag har setat fast i f?rh?llanden, der allt lagt an p? att f?rkrympa. H?r m?ste man antingen stanna i v?xten eller f?rklaras f?gelfri. Det kan du inte f?rst?.?
?Jag har l?st novellerna.?
?N?r skulle du ha f?tt tid till det??
Det l?g i tonen n?stan en beskyllning f?r osanning, men hon l?tsade icke om det.
?I natt?, svarade hon blott. Och s? tystnade de b?da f?r en stund.
?Egentligen ?r det underligt att jag har mera minne af pappa ?n af dig?, sade han till sist.
?Nej, det ?r inte underligt. Alla barn afgudade honom. Han hade lika l?tt att vinna sm? som stora.?
?Jag var f?r outvecklad n?r jag sist s?g honom f?r att kunna bilda mig n?got omd?me, men jag kan nu f?rst?, att han m?ste ha varit en v?l skolad s?llskapskarl.?
?Han var mer ?n det; han var en djup och fin natur. Den som en g?ng f?st sig vid