Himlauret eller det profetiska ordet | Page 4

kommer f?r att d?ma jorden!" Ps. 96:11-13. Likas? Ps. 98: "Str?mmarne klappe i h?nderna, alla berg juble, n?r han kommer till att d?ma jorden." Orsaken till deras jubel vid tanken p? domedagen angifves i n?sta vers: "Han skall d?ma jordens krets med r?ttf?rdighet och folken med r?ttvisa," vers 9.
N?r Paulus predikade p? Areopagen i Atén om den man, genom hvilken Gud skulle "d?ma verlden med r?ttf?rdighet," menade han icke endast att varna dem f?r straffet f?r deras or?ttf?rdigheter, utan ?fven att tr?sta dem med den r?ttf?rdighets spira, som Guds son d? skall f?ra ?fver jorden. Jfr Luk. 13:35.
Uttrycket "Herrens dag" begagnas mycket ofta af de gamla profeterna och genom hela bibeln f?r att fastst?lla samma sak eller de f?rf?rliga straffdomar, den regeringsprocess, som skall ?fverg? menskligheten och de derp? f?ljande tusen frids?ren--med andra ord den tid, d? han g?r sig k?nd s?som Herre. Uti 2 Mos. 6:3 s?ger Gud till Moses f?ljande m?rkliga ord: "Jag uppenbarade mig f?r Abraham, f?r Isak och f?r Jakob s?som Gud allsm?ktig, men under mitt namn af Herren gjorde jag mig icke k?nd af dem." Moses deremot fick l?ra k?nna, att Gud var Herre, d? han s?g straffdomarne ?fver Egypten.
F?ljande bibelst?llen gifva oss en god idé om denna dags karakt?r: "Si, Herrens dag kommer grym och med harm och med gl?dande vrede f?r att g?ra landet till en ?demark och f?r att utrota dess syndiga inbyggare. Jag skall g?ra en man s?llsyntare ?n finaste guld och en menniska s?llsyntare ?n guld fr?n Ofir. Jag skall skaka himmelen, och jorden skall b?fva p? sitt rum vid Herren Sebaots harm och p? hans gl?dande vredes dag." Es. 13:9, 12. "Hvad viljen I med Herrens dag? Den ?r m?rker och icke ljus. Det skall g? eder s?som den, som flyr f?r ett lejon och m?tes af en bj?rn." Am. 5:18, 19. "Sol och m?ne svartna, och stjernorna draga in sin glans. Och Herren skall ryta ifr?n Sion." Joel 3:15-16. "N?r Herrens dag l?ter h?ra sig, bittert ropa d? de starke. En vredens dag ?r den dagen, en dag af n?d och ?ngest, en dag af ?del?ggelse och f?r?delse, en dag af m?rker och dimma, en dag af moln och t?cken och en basunens och h?rskriets dag f?r de bef?sta st?derna och f?r de h?ga tinnarne. Och jag skall tr?nga folket, att de skola g? s?som blinda, emedan de hafva syndat mot Herren, och deras blod skall kastas kring s?som stoft, och deras k?tt s?som tr?ck. ?fven deras silfver och deras guld skall icke kunna hjelpa dem p? Herrens vredes dag, och af hans nit?lskans eld varder hela jorden f?rt?rd; ty han skall g?ra pl?tsligt slut p? alla, som bo p? jorden." Sef. 1:14-18.
Att dock icke bokstafligt hvarje menniska d?das, s?som adventister och andra p?st?, ses af det f?ljande kapitlet: "S?ken Herren--s?ken ?dmjukhet! T?rh?nda kunnen I varda bergade p? Herrens vredes dag." Sef. 2:3. "Jag skall l?ta qvarblifva af dig ett folk, ?dmjukt och undergifvet, och dessa skola f?rtr?sta p? Herrens namn." Sef. 3:12. Det ?r h?r som i beskrifningen p? Noas flod, der ocks? uttryck begagnas som: "Jag vill utrota ifr?n jorden alla varelser, som jag har gjort," 1 Mos. 7:4, och "allt k?tt f?rgicks" och "alla menniskor," 1 Mos. 7:21, och dock l?sa vi der om att n?gra, n?mligen de ?tta, blefvo r?ddade. S? ock h?r. N?gra af Israel och n?gra af de andra folken skola omv?nda sig under vredestiden och sedan begynna att fortplanta en r?ttf?rdig befolkning. Att icke Herrens dag endast upptages af straffdomar visar t.ex. Sak. 14, som begynner med orden: "Herrens dag kommer," v. 1. Vi l?sa der, efter beskrifningen p?, att Herren satt sina f?tter p? oljoberget, d? domen utf?res, att Herren sedan skall "vara konung ?fver hela landet," v. 9, att "ingen f?rbannelse skall mer ega rum," v. 11, att alla ?fverblifna af de folk, som hade kommit emot Jerusalem ?r efter ?r "skola draga upp f?r att tillbedja Herren Sebaot, och f?r att fira l?fhyddoh?gtiden," v. 16, och att p? samma "dag, som brinner s?som en ugn," skall "r?ttf?rdighetens sol uppg? med salighet under sina vingar" f?r n?gra, hvilka skola "g? ut och springa som g?dda kalfvar." Mal. 4:2.
Nya testamentets sista kapitel slutar med Kristus s?som "den klara morgonstjernan," och gamla testamentets sista kapitel talar om honom s?som "r?ttf?rdighetens sol." F?r nya testamentets folk kommer Herren s?som morgonstjernan, och det g?ller f?r dem att vaka genom nattens ensliga timmar f?r att bli upptagna. Brudskarans upptagande ?r f?rsta tilldragelsen p? Herrens dag. Derefter komma straffdomarna, som afslutas med, att Herren framtr?der offentligt och s?tter sina f?tter p? oljoberget; det ?r d? solen uppg?r till dagen, det ?r d? Israel f?r se honom, blir fr?lst och jordens f?rn?msta folk under de tusen ?ren. Liksom i nordliga l?nder tiden just f?re solens uppg?ng ?r den allra kallaste, och i sydliga l?nder denna tid