Himlauret eller det profetiska ordet | Page 9

fadern, s? offrar Guds f?rsamling, s? l?nge den ?r p? jorden, andliga offer, deribland ?fven "sina kroppar," Rom. 12:1. Och de tjugofyra ?ldste ses i himmelen bedja f?r den verld de nyss lemnat, framb?rande sina egnas och Guds f?rsamlings b?ner, "sk?larna fulla med r?kverk, hvilka ?ro de heligas b?ner," 5:8, samt f? vara medel till v?lsignelse f?r jordens folk under de tusen ?ren.
Men deras allra k?raste syssels?ttning skall blifva att sitta i en ring omkring den tron, p? hvilken den "satt, som var till utseendet lik en jaspis- och sardersten," n?mligen Jesus. Jaspisstenen var en str?lande hvit ?delsten och sarderstenen en blodr?d. V?nnen v?r ?r "hvit och r?d, utkorad ibland m?nga tusen!" Att betrakta honom, att f?rsjunka i betraktande af honom, att tillbedja honom skall blifva v?r k?raste syssels?ttning. De tjugofyra ?ldste falla ned och "tillbedja" (se 4:de kap.), s? snart de kommit hem, kastande sina kronor inf?r tronen; v. 10; de tillbedja: (se 5:te kap.), s? snart deras brudgum tillk?nnagifvit, att han ?mnar er?fra jorden, derigenom att han tager bokrullen i sin hand, v. 7, 9, 14. De "tillbedja," n?r slutligen sjunde basunen lj?d och riket var er?fradt, 11:17. Likas?, n?r i domen g?tt ?fver sk?kan, 19:4. Deras presterliga deltagande visar sig s? sk?nt uti kap. 5 vid ?synen af Johannes t?rar. Johannes, som endast "i anden" var p? Herrens dag, f?rstod ej, huru jordens er?fring skulle g? till och "gr?t mycket" af oro ?fver att kanske till sist intet b?ttre f?rh?llande skulle bli p? jorden--han gr?t af fruktan, att det icke skulle blifva n?got tusen?rigt rike. Strax skyndar en af de ?ldste att tr?sta honom med, att "lejonet af Juda" kan bryta inseglen. Huru sk?nt p?minnas vi ej h?r om Jesu ord till den gr?tande enkan i Nain: "Gr?t icke." Der, om ej f?rr, skall v?r k?rlek sl? ut i full blomma.
Vid ett annat tillf?lle framlockar en af de ?ldste (troligen en annan s?lunda) genom en fr?ga fr?n Johannes mun ett yttrande, som visar, att aposteln f?rstod att begagna sig af den presterliga tjenst uti att undervisa, som tillh?r en ?ldste. Hans: "Herre, du vet det," bragte honom upplysning ang?ende den stora skaran, att den utg?res af s?dana, som komma ur "den stora bedr?fvelsen."
Att nu dessa tjugofyra ?ldste icke ?ro ?nglar, synes klart i kap. 7, der alla englar s?gas st? omkring tronen och omkring de ?ldste. H?r talas om alla ?nglarna, och dock om en annan klass, n?mligen de ?ldste. ?nglarna skapades troligen alla p? en g?ng. Ibland dem kan s?lunda inga ?ldste f?rekomma. Vi l?sa om deras indelning uti ?nglar och ?fver?nglar eller erke?nglar. Vi l?sa om "de sju ?nglar, som st? inf?r Gud," Uppb. 8:2, om ?nglar, som "alltid se faderns ansigte." I Dan. 10:13 l?sa vi om "de f?rn?mste furstarne"--bland hvilka Mikael ?r en, han, som i kap. 12:1 kallas "den store fursten"--uttryck, som l?ta oss f?rst?, att det finns andra mindre och mindre f?rn?ma.[3] Men om n?gra "?ldre" (ordet betyder egentligen ?ldre) eller yngre ?nglar vet bibeln ingenting; hvad den deremot vet af ?r f?rsamlings?ldste, s?som representanter af Guds f?rsamling redan p? jorden. Det ?r n?mligen precis samma ord i grekiskan f?r dessa tjugofyra "?ldste," som anv?ndes om f?rsamlings?ldste, eller det v?lbekanta ordet "presbyteros," som ?ter och ?ter f?rekommer i nya testamentet. Om nu "de ?ldste," som representera Guds f?rsamling p? jorden, ?ro menniskor, hvarf?r skulle ej "de ?ldste," som representera Guds f?rsamling i himmelen, ock f? vara menniskor.
D:r Fjellstedt s?ger h?rom: "De tjugofyra ?ldste afbilda de tolf patriarkerna och apostlarna s?som f?rsamlingens dubbla grundtal i det gamla och nya testamentet. Deras troner framst?lla den sanningen, att de utvalda skola regera med Kristus, kap. 20:4, och deras presterliga verksamhet utm?rkes genom de hvita kl?derna. Kronorna betyda, att segern ar vunnen i striden p? jorden. De ?ro hufvudm?n f?r det konungsliga presterskapet."
Den nya oss s? v?lbekanta s?ng, som just dessa ?ldre sjunga, bevisar ock icke s? litet: "Du ?r v?rdig att taga boken och bryta hennes insegel, ty du har blifvit slagtad och har k?pt oss ?t Gud med ditt blod" o.s.v., 5:9.
Man har velat f?rringa kraften af detta bevis genom att visa, att ordet "oss" icke fins i alla handskrifter. Det fins dock uti tv? af de ?ldsta manuskripten: Codex Vaticanus n:o 1160, Eph?mi Rescriptus n:o 9 samt uti den s? v?rderade Codex Sinaiticus.[4] Annat vore, om de andra hade haft ett annat ord, men att de utelemnat ett ord ?r icke tillr?ckligt bevis deremot. F?r att taga ett annat exempel: ordet "apostlar" ?r utelemnadt uti Codex Vaticanus i Efes. 3:5, der st?r endast "uppenbarad f?r hans heliga och profeter." Ordet "apostlar" har der troligen blifvit utegl?mdt. Det kan ?fven vara m?jligt h?r. Ordet "oss" finnes dessutom i s? m?nga manuskript, att dess plats ansetts ber?ttigad uti m?nga ?fvers?ttningar, deribland bibelkommissionens.
Lektor Waldenstr?m s?ger: "Sannolikast synes den uppfattningen vara, att dermed (med de tjugofyra