Fritofs Saga | Page 9

vet m?ngen, som intet vet. F?kunnig g?st i h?gb?nk f?rsm?s, men vitter har st?ndigt lagets ?ra, hur l?gt han sitter.
Till trofast v?n, o Halvdan, till fosterbror 19 ?r v?gen gen, om ocks? han fj?rran bor; men d?remot avsides, l?ngt h?n bel?gen ?r ov?ns g?rd, om ?ven han st?r vid v?gen.
V?lj icke till f?rtrogen vemhelst som vill! 20 Tomt hus st?r g?rna ?ppet, men rikt st?ngs till. V?lj en, on?digt ?r det den andra leta, och v?rlden vet, o Halvdan, vad trenne veta."--
D?refter uppstod Torsten och talte s?: 21 "Ej h?ves kung att ensam till Oden g?. Vi delat livets skiften ihop, kung Bele, och d?den, vill jag hoppas, vi ocks? dele.
Son Fritiof, ?lderdomen har viskat mig 22 i ?rat m?ngen varning, den ger jag dig. P? ?tth?g Odens f?glar sl? ned i Norden, men p? den gamles l?ppar m?ngvisa orden.
Fr?mst v?rda h?ga gudar! ty ont och gott, 23 som storm och solsken, komma fr?n himlen blott. De se i hj?rtats l?nvalv fast det ?r slutet, och l?nga ?r f? g?lda, vad stunden brutit.
Lyd kungen! En skall styra med kraft och vett: 24 skum natt har m?nga ?gon, men dagen ett. Helt l?tt den b?ttre, Fritiof, f?rdrar den b?ste, och egg har sv?rdet n?dig men ?ven f?ste.
H?g kraft ?r gudars g?va; men, Fritiof, minns, 25 att styrka b?tar f?ga, d?r vett ej finns. Tolvmannakraft har bj?rnen, av en man slagen; mot sv?rdshugg h?lles sk?lden, mot v?ldet lagen.
Av f? den stolte fruktas men hatas av envar, 26 och ?vermod, o Fritiof, ?r fallets far. H?gt s?g jag m?ngen flyga, nu st?dd p? krycka, ty v?dret r?r f?r ?rsv?xt, och vind f?r lycka.
Dag skall du prisa, Fritiof, sen b?rgad sol sig d?ljt, 27 och ?l, n?r det ?r drucket, och r?d, n?r f?ljt. P? m?ngen sak f?rlitar sig ungersvennen, men striden pr?var klingan, och n?den v?nnen.
Nattgammal is tro icke, ej v?rdags sn?, 28 ej somnad orm, ej talet av kn?satt m?; ty kvinnans br?st ?r svarvat p? hjul, som rullar, och vankelmod bor under de liljekullar.
Du sj?lv d?r h?n, och h?n d?r vad dig tillh?r; 29 men en ting vet jag, Fritiof, som aldrig d?r, och det ?r domen ?ver d?d man: d?rf?re vad ?delt ?r, du vilje, vad r?tt, du g?re"--
S? varnade de gamle i kungasal, 30 som skalden varnat sedan i Havamal. Fr?n sl?kt till sl?kte gingo k?rnfulla orden, och djupt ur kumlen viska de ?n i Norden.
D?refter talte b?gge m?ng' hj?rtligt ord 31 allt om sin trogna v?nskap, ber?md i Nord; hur trofast intill d?den, i n?d och gamman, tv? kn?ppta h?nder lika, de h?llit samman.
"Med rygg mot rygg vi stodo, och varifr?n 32 som nornan kom, hon st?tte p? sk?ld, min son! Nu f?re er till Valhall vi gamle ile; men edra f?ders ande p? eder vile!"--
Och mycket talte kungen om Fritiofs mod, 33 om hj?ltekraft, som mer ?r ?n kungablod. Och mycket talte Torsten om glans, som kr?ner de h?ga Nordlands kungar, de asas?ner.
"Och h?llen I tillhopa, I s?ner tre, 34 er ?verman--det vet jag--skall Nord ej se; ty kraft, till kungah?ghet osvikligt sluten, hon ?r som m?rkbl? st?lrand, kring guldsk?ld gjuten.
Och halsen till min dotter, den rosenknopp! 35 I lugn, som det sig h?vdes, har hon v?xt opp; omh?gnen henne, l?ten ej stormen komma och f?sta i sin hj?lmhatt min sp?da blomma!
P? dig, o Helge, l?gger jag faderns sorg, 36 o, ?lska som en dotter min Ingeborg ! Tv?ng retar ?delt sinne, men saktmod leder b?d' man och kvinna, Helge, till r?tt och heder.--
Men l?ggen oss, I s?ner, i h?gar tv? 37 p? var sin sida fj?rden vid b?lja bl?; ty hennes s?ng ?r ljuvlig ?nnu f?r anden, och som ett drapa klinga dess slag vid stranden.
N?r m?nen str?r kring bergen sitt bleka sken 38 och midnattsdaggen faller p? bautasten, d? sitta vi, o Torsten, p? h?gar runda och spraka ?ver vattnet om ting, som stunda.
Och nu farv?l, I s?ner! G?n mer ej hit! 39 V?r g?ng ?r till Allfader; vi l?ngta dit, liksom till havet l?ngtar den tr?tta floden; men Frej v?lsigne eder, och Tor och Oden!"
III.
FRITIOF TAGER ARV EFTER SIN FADER.
Voro nu satta i h?g kung Bele och Torsten den gamle, d?r de sj?lva befallt: p? var sin sida om fj?rden h?garna lyfte sin rund, tv? br?st, dem d?den har ?tskilt. Helge och Halvdan, p? folkets beslut, nu togo i sam-arv riket efter sin far; men Fritiof, som endaste sonen, 5 delte med ingen och f?ste i lugn sin boning p? Framn?s, Tre mil str?ckte sig kring den g?rdens ?gor: p? tre h?ll dalar och kullar och berg, men p? fj?rde sidan var havet. Bj?rkskog kr?nte de kullarnas topp, men p? sluttande sidor frodades gyllene korn, och mansh?g vaggade r?gen. 10 Sj?ar, m?nga i tal, sin spegel h?llo f?r bergen, h?llo f?r skogarna opp, i vars djup h?ghornade ?lgar hade sin kungliga g?ng och drucko