Fritofs Saga | Page 7

good sense.
The many and varied duties imposed on him by the episcopal office, particularly official inspection trips, attendance upon the sessions of the Riksdag, and serving on numerous important committees made it impossible for Tegnér to continue his literary activities in the manner of his university days, but occasionally he would give to his countrymen a literary masterpiece that showed that the brilliant mind had not been dimmed.
His mental and physical ailments grew steadily worse and after 1840 there came periods of insanity which expressed itself in the most chimerical plans for travel, literary activities, and great national enterprises. Light came to his reason again, but his strength had been permanently broken. He died on November 2, 1846, and his body was laid to rest in the cemetery at V?xi?, where a simple monument of marble and Swedish granite marks his final resting place.

FRITIOFS SAGA
I.
FRITIOF OCH INGEBORG.
D?r v?xte uti Hildings g?rd 1 tv? plantor under fostrarns v?rd. Ej Norden f?rr sett tv? s? sk?na, de v?xte h?rligt i det gr?na.
Den ena som en ek sk?t fram, 2 och som en lans ?r hennes stam; men kronan, som i vinden sk?lver, liksom en hj?lm sin rundel v?lver.
Den andra v?xte som en ros, 3 n?r vintern nyss har flytt sin kos; men v?ren, som den rosen g?mmer, i knoppen ligger ?n och dr?mmer.
Men stormen skall kring jorden g?, 4 med honom brottas eken d?, och v?rsol skall p? himmeln gl?da, d? ?ppnar rosen l?ppar r?da.
S? v?xte de i fr?jd och lek, 5 och Fritiof var den unga ek; men rosen uti dalar gr?na hon hette Ingeborg den sk?na.
S?g du de tv? i dagens ljus, 6 du t?nkte dig i Frejas hus, d?r m?nget litet brudpar svingar med gula h?r och rosenvingar.
Men s?g du dem i m?nens sken 7 kringdansa under lummig gren, du t?nkte: Under lundens kransar ?lvkungen med sin drottning dansar.
Det var s? glatt, det var s? k?rt, 8 n?r han sin f?rsta runa l?rt. En kung var ej som han i ?ra; den runan fick han Ingborg l?ra.
Hur gl?ttigt sam han i sin slup 9 med henne ?ver m?rkbl? djup! Hur hj?rtligt, n?r han seglen v?nder, hon klappar i sm? vita h?nder!
Det fanns ej f?gelbo s? h?gt, 10 som han f?r henne ej bes?kt. Sj?lv ?rnen, som i molnen gungar, blev plundrad b?d' p? ?gg och ungar.
Det fanns ej b?ck, hur strid han var, 11 var?ver han ej Ingborg bar. Det ?r s? sk?nt, n?r forsen larmar, att tryckas av sm? vita armar.
Den f?rsta blomma, v?ren f?tt, 12 det f?rsta smultron, som blev r?tt, det f?rsta ax, vars guld blev moget, dem bj?d han henne glatt och troget.--
Men barnets dagar flyga bort, 13 d?r st?r en yngling innan kort med eldig blick, som ber och hoppas, d?r st?r en m? med barm, som knoppas.
Ung Fritiof drog p? jakt alltj?mt; 14 den jakten skulle m?ngen skr?mt, ty utan spjut och utan klinga den dj?rve ville bj?rnen tvinga.
D? k?mpade de, br?st mot br?st, 15 och j?garn, segrande, fast kl?st, med ludet byte kom tillbaka; hur skulle jungfrun det f?rsaka?
Ty mannens mod ?r kvinnan k?rt, 16 det starka ?r det sk?na v?rt: de b?gge passa f?r varannan, som hj?lmen passar sig f?r pannan.
Men l?ste han i vinterkv?ll 17 vid eldsken ifr?n spiselna h?ll en s?ng om str?lande Valhalla, om gudar och gudinnor alla,
han t?nkte: Gult ?r Frejas h?r, 18 ett kornland, som f?r vinden g?r. Fr?n det kan jag ej Ingborgs skilja, ett n?t av guld kring ros och lilja.
Idunas barm ?r rik, och sk?nt 19 han hoppar under silke gr?nt; jag vet ett silke, d?r det hoppar ljusalfer tv? med rosenknoppar.
Och Friggas ?gon ?ro bl? 20 som himmeln till att se upp?; jag k?nner ?gon: mot de b?da ?r ljusbl? v?rdag m?rk att sk?da.
Vi prisas Gerdas kinder s?, 21 en nyf?lld sn? med norrsken p?? Jag kinder sett: en dag, som t?nder tv? morgonrodnader i s?nder.
Jag vet ett hj?rta, lika ?mt 22 som Nannas, fast ej s? ber?mt. Med r?tta prisas du av skalder, du Nannas lyckelige Balder!
O! att som du jag finge d?, 23 begr?ten av en trogen m?, S? ?m, s? trogen som din Nanna; hos Hel jag ville g?rna stanna.--
Men kungadottern satt och kvad 24 en hj?ltes?ng och v?vde glad i duken in den hj?ltens under och v?gor bl? och gr?na lunder.
D?r v?xte in i sn?vit ull 25 de sk?ldar utav spolat gull, och r?da fl?go stridens lansar, men styvt av silver var vart pansar.
Dock, hur hon v?ver, dag fr?n dag, 26 f?r hj?lten Fritiofs anletsdag, och som de blicka fram ur v?ven, d? rodnar hon men gl?des ?ven.
Men Fritiof sk?r, var han g?r fram, 27 ett I, ett F i bj?rkens stam. De runor gro med fr?jd och gamman, liksom de ungas hj?rtan, samman.
N?r dagen upp? f?stet st?r, 28 v?rldskungen med de gyllne h?r, och livet r?rs och