Förvillelser | Page 9

Hjalmar Söderberg
han sett n?gon g?ng f?r l?ngesedan, och i vilket han upplevat en eller annan betydelsel?s episod. Han var vid ett gr?tt lynne. Vad skulle han tala om, som kunde intressera henne? Pl?tsligt erinrade han sig historien om Gabels byxor, som han h?rt av Tomas Weber, och redan efter det f?rsta glaset bordeaux hade han ber?ttat den f?r henne. Det var s? mycket l?mpligare som Grothusen just satt i n?rheten, snett ?ver, och sj?lv kunde tj?nstg?ra som ?sk?dningsmaterial. Den livliga frun blev genom denna historia f?rsatt i en s? munter st?mning, att Mortimer n?stan blev orolig.
-- ?r det verkligen sant? fr?gade hon, medan de troskyldiga bl? ?gonen med ett sm?ktande uttryck s?kte ?ver till Grothusen.
Baron Grothusen hade ingen blomma i knapph?let, ty det var f?rsta g?ngen han var g?st i konsul Arvidsons hus. Han konverserade med fr?ken Mary, konsulns dotter, ang?ende vissa reformer i milit?rv?sendet. Han s?kte s?rskilt intressera henne f?r inf?randet av m?rka knappar av uniformens f?rg; de blanka knapparna av metall vore f?r?ldrade.
-- I en tid som v?r sprida de ingen glans ?ver v?rt st?nd, snarare l?je, och i krig ?ro de helt enkelt farliga. Det skulle dessutom g?ra ett gott intryck p? riksdagen...
Fr?ken Arvidson betraktade honom intresserad med sina allvarliga, m?rka ?gon, som tycktes speja efter det ?kta i allt. Det var n?got visst manligt ?ver baron Grothusen; n?got manligt och vederh?ftigt. Och hon s?g av den aktningsfulla f?rbindlighet, varmed ?verste Vellingk drack med honom, att han var h?gt v?rderad av sina f?rm?n.
Professor Weber hade fru Brehm. Det skulle varit om?jligt att av detta lilla sk?ra, barnsliga rokokohuvud med det redan vitnande h?ret sluta sig till en pr?vad och erfaren kvinna, vars starka natur sund och oskadad g?tt igenom sv?ra kriser. Hon hade v?xt upp under brydsamma omst?ndigheter, och hennes ?ktenskap hade icke varit lyckligt. Hon var sedan ?tta ?r tillbaka skild fr?n sin man, en bankrutterad k?pman, som efter en del inkorrekta transaktioner flyttat ?ver till Amerika. Hon mottog nu ett ?rligt underh?ll f?r sig och sina barn av sin sv?rfar, som var mycket f?rm?gen och som dessutom avgudade henne; d?rtill f?rtj?nade hon sj?lv icke s? obetydligt p? ?vers?ttningar. Omgiven av sina tre barn och en sl?kting, fr?ken Berger, framlevde hon nu den lyckligaste tiden av sitt liv i en liten v?ning vid D?belnsgatan. Utom sv?rfadern, som var ?nkling, voro Webers och Arvidsons hennes n?rmaste och n?ra nog hennes enda umg?nge; hon var en gammal ungdomsv?ninna till fru Weber.
Professorn fyllde p? hennes glas d? och d?, men konverserade icke s?rdeles livligt; han satt och t?nkte ?ver ett litet tal, som han hade f?r avsikt att h?lla. Gabriel Mortimer, hennes granne till h?ger, underh?ll henne i st?llet flitigt om litteratur, ett ?mne som i h?g grad intresserade henne.
Fru Mortimer s?kte f?rg?ves f? i g?ng ett l?rorikt samtal med pastor Caldén, en medel?lders man med kal hj?ssa och skarpa ?gon, och vars m?rka pr?strock br?t h?rt av mot de ?vrigas vita skjortbr?st och ljusa toaletter. Han besvarade h?vligt men undvikande alla de sp?rsm?l ang?ende m?nsklighetens lifsfr?gor, som den talf?ra fru Mortimer i muntert virrvarr l?t hagla om hans ?ron. Han ville icke g?rna draga in det som f?r honom var det h?gsta av allt i en flyktig bordskonversation, och om likgiltiga ting kunde han absolut icke tala. Han inskr?nkte sig d?rf?r till kortfattade och n?got torra svar, bakom vilka fru Mortimer icke visste om hon skulle se en snillrik mans djupsinne eller den tillbakadragne l?rdes brist p? s?llskapsvana. Den h?vliga ironi, som de i sj?lva verket dolde, undgick henne lyckligtvis helt och h?llet. Pastor Caldén var icke ett geni, men han hade det gemensamt med geniet, att varje annan tankesf?r ?n hans egen f?r honom var tom skugga och overkligt gyckel, ty han hade levt sig till den och in i den. Av tvivel hade han aldrig k?nt n?got annat ?n den samvets?mme mannens tvivel p? sig sj?lv, sin kraft och sin v?rdighet att f?ra fram en stor sak. Hans brinnande nit?lskan, f?r vilken alla sidoh?nsyn skingrades som dimman f?r solen, var just p? v?g att draga honom fram fr?n hans anspr?ksl?sa l?rareverksamhet vid en skola och g?ra honom till en andlig makt, en faktor att r?kna med och en fruktansv?rd motst?ndare till den moderniserande riktningen inom huvudstadens religi?sa v?rld och dess fr?mste m?lsman, en h?gre frisinnad och mycket popul?r pr?stman, som likt en ny Absalom blivit h?ngande vid h?ret mellan barnatrons himmel och bondf?rst?ndets jord. Bakom den stenh?rda egenr?ttf?rdighet, med vilken pastor Caldén f?rf?ktade den sak han gjort till sin, l?g det djupare sj?lsstrider ?n dem v?rlden k?nde. Hans st?derska hade mer ?n en g?ng stannat undrande, n?stan r?dd, d? hon genom den st?ngda d?rren till hans studerkammare h?rt honom bedja -- l?gt, men med en intensitet, s? att det knakade i tr?huset.
-- Vad ni har blivit f?r?ndrad, sedan ni blev gift! viskade fru Wenschen med en l?ng,

 / 53
Tip: The current page has been bookmarked automatically. If you wish to continue reading later, just open the Dertz Homepage, and click on the 'continue reading' link at the bottom of the page.