Eros begravning | Page 7

framf?r sig r?ckor av bokhyllor, l?spulpeter, biblioteksdiskar, folianter, bibliotekarier, professorer, studenter. Hon erinrade sig en ung man, som f?rr i v?rlden ?gnat henne en viss hyllning. Han var amanuens vid Riksbiblioteket och skulle bli mycket f?rv?nad ?ver att se henne; ?nnu mer, d? han fick veta hennes ?rende och planer. Hon kom att t?nka p? att hon alltid borde b?ra en enkel svart dr?kt; den skulle framh?va s?v?l hennes anspr?ksl?shet som hennes allvar. Det var endast en liten bitanke, som snabbt f?rbleknade. Framf?r henne l?g ett arbetsf?lt, vars omfattning och betydelse ej kunde ?verskattas. Hon besl?t att uppdraga riktlinjerna f?r sitt f?rstlingsarbete och b?rjade med titeln. En v?l vald titel verkar p? en g?ng inspirerande och koncentrerande. "Det erotiska livet i social belysning." En redbar och fl?rdl?s titel men kanske alltf?r fantasifattig. Fantasien spelar st?rre roll i det vetenskapliga t?nkandet ?n man i allm?nhet antar. "K?rlekens ekonomi"? B?ttre, mycket b?ttre! P? en g?ng allvarligt och en liten smula pikant--f?r dem, som prompt ville finna n?gonting pikant i detta ?mne. Som boktitel utm?rkt men kanske l?mpligare f?r ett arbete n:r 2, ett standardwork i 2 �� 3 delar. Broschyren ?r ett vigare redskap f?r den unga vetenskapen, som ej kan st?lla sig f?rn?mt avvisande till alla popularitetskrav. En kraftig, aktuell, allvarlig titel, snarare fr?gande ?n besvarande meditativ, riktad som en spr?ngkil mot problemets k?rna--
Nu hade hon den!
"Har den moderna m?nniskan social r?tt till k?rlek?"
Nej. Nej det var inte bra. Inte r?tt, inte! Det ?r ett tr?kigt banaliserat, deklasserat ord och i grund och botten djupt ovetenskapligt.
Men s? h?r:
Har den moderna m?nniskan r?d att ?lska?
F?rtr?ffligt!
Hon s?g upp fr?n papperet med de 29/2 kvinnoenheterna och de 5,220 kronorna och r?kade rent tillf?lligtvis se sig i spegeln. Det f?ref?ll henne, som om detta tankfulla, tungsinta, en smula h?rjade men ej alldeles osk?na ansikte skulle ha en s?rskild r?tt att slunga fram en fr?ga som denna: Har den moderna m?nniskan r?d att ?lska? Hon sm?log f?r att se om de tankfulla och tungsinta dragen skulle f?rflyktigas; men nej, de snarare framh?vdes, och ?ver pannans kanske v?l ungdomliga klarhet ringlade den svarta locken som ett fr?getecken. Har den moderna m?nniskan r?d att ?lska? Hon kom att t?nka p?, att om hennes arbeten eng?ng skulle utges i en samlad upplaga, borde f?rfattarinnans portr?tt just vara s?dant som spegelbilden nu: huvudet l?tt b?jt, l?pparna skilda i ett n?stan om?rkligt sv?rmodigt leende, blicken silad genom ?gonh?ren, locken p? sin plats. Dessutom borde hon upptaga sitt flicknamn Olga Willman eller ?nnu hellre Olga Willman-Janselius--i sanning en symbolisk konstellation ovan orden: Har den moderna m?nniskan r?d att ?lska? Var det kanske en slump att just hon skulle bryta en av m?nsklighetens f?rdv?gar genom den erotiska urskogen? Ett tio?rigt lidande ?r icke en slump, det ?r ett ?de. Hon stod inf?r Eros skyddad av erfarenhetens pansar, k?nslol?s, r?ttvis, vetenskaplig. Hon k?nde sig segerviss, hon k?nde att hon skulle tillfoga den fatala guden ett nederlag, ber?va honom en provins. Hon kunde ?nnu ej ha n?gon klar f?rest?llning om, hur det skulle g? till, men hennes hj?rta darrade av gl?dje och allvar, ty hon anade n?gonting stort. Tanter, systrar, kusiner, sysslingar, bryllingar och amanuensen vid Riksbiblioteket skulle l?ra sig inse, att hon icke var det lilla giftasdjur, de h?ll henne f?r; kohandeln mellan professorskan och Jan-Petter skulle h?mnas. Samtidigt som hon sovrade och systematiserade sina erfarenheter, skulle hon friska upp sin matematik tillsammans med Ludwig, ty siffror och ?ter siffror ?r det spr?ng?mne, som r?jer ?rtusendens avlagrade f?rdomar ur v?gen. Och Casimir Brut skulle f? en v?lf?rtj?nt l?xa! Kall och nykter skred hon till verket, beredd att taga sina forskningars alla konsekvenser ?ven de mest omv?lvande, de mest ?del?ggande--kanske framf?r allt dem. Hon sk?nkte sin spegelbild ?nnu en blick och uppt?ckte en ny, blek, kylig glans p?minnande om marmorns och r?tt kl?dsam. Men hon f?ste sig icke vid dylikt, utan r?ck med ett raskt grepp det f?rsta redan nedklottrade arket ur notesboken och skrev p? det blanka bladet i p?rlrunda bokst?ver orden:
Har den moderna m?nniskan r?d att ?lska?
* * * * *
I detsamma ringde v?ckarklockan. Den fungerade utm?rkt som dessa v?ckarklockor till fem och femtio vanligen g?ra. Dess slagverk var st?llt p? sju, dess visare pekade p? sju och soluret p? g?rdsplanen hade ungef?r samma uppfattning. Allt var i sin ordning. Fru Olga hade tagit plats i skrivkabinettet innanf?r s?ngkammaren; ett tiotal meter skilde henne fr?n klockan. Hon var lika yrvaken och best?rt som om hon v?ckts ur den s?taste slummer. Hon grep i blindo framf?r sig och fick tag i en ljusb?rande, dansande silverne faun, vars ljus hon kn?ckte. Hon st?rtade upp, snurrade runt och knuffade till n?got; hon sprang ut i s?ngkammaren och f?rnam bakom sig en skr?ll och ett vekt och sorgset krasande. Men framf?r henne arbetade klockan g?ll och of?rtruten; med utstr?ckta h?nder rusade hon bort till f?nstret och skulle