Eros begravning | Page 2

umg?ngeskrets. Hans historia kan icke kallas alldaglig.
Han var yngste son till en f?rm?gen bergsman, h?radsdomaren Erik Jansson p? Lilla Klockeberga. Medlemmar av sl?kten hade skrivit sig Janselius, och d? Jan-Petter best?mts f?r den l?rda v?gen, upptog han det l?rda namnet. Efter ett?riga studier vid universitetet for Jan-Petter till Paris. Fadern hade d?tt och efterl?mnat en betydande f?rm?genhet att delas p? fyra barn. Jan-Petter tog sin lott i kontanter, och d? ?tta ?r f?rflutit hade kontanterna tagit slut. Han ?terv?nde hem, f?rvandlad. Han hade rest ut som en ilsket r?dh?rig, fr?knig, uppn?st bondpojke; han ?terv?nde som en blek, mager, medel?lders man med en kolsvart h?rkrans kring den kala hj?ssan, kolsvarta bryn, b?jd n?sa, kolsvarta mustascher och dito pipsk?gg. En ?n st?rre f?rvandling f?restod. I n?rheten av Lilla Klockeberga ligger det Brennerska godset Larsbo. Det ?gdes av greve Henrik Brenners barnl?sa ?nka, ett fruntimmer i svart. De sista ?ren av sitt liv ?gnade hon med nit ?t religionen och uppr?ttade en missionsskola i en av g?rdens flyglar. En lada uppl?ts till v?ckelsem?ten. Den sysslol?se och uttr?kade viv?ren, som ?t n?dabr?d hos sin ?ldste bror, upptr?dde p? dessa m?ten, f?rst som ?h?rare, sedan som v?ckt och vittne, sedan som talare. Slutligen blev han f?rest?ndare f?r missionsskolan. ?nkegrevinnan besvarade alla inv?ndningar mot utn?mningen med de orden: han ?r en man, som ?lskat mycket och lidit mycket. P? sin d?dsb?dd gifte hon sig med Jan-Petter Janselius och ?verl?mnade gods och skola i hans v?rd. Skolan f?rsvann f?re sorge?rets utg?ng. Jan-Petter hade ?ter f?rvandlats. Hans religiositet hade blivit h?gkyrklig. Dessutom hade han blivit genealog och uppr?ttade med n?gra yrkesgenealogers bist?nd sl?kten Janses stamtavla, varvid han p?pekade den egendomliga omst?ndigheten att huvudmannen i varannan generation burit namnet Erik, vilket kunde tyda p? en h?rstamning fr?n den Erikska kunga?tten. En hypotes, som han dock ej ville f?rf?kta, endast framkasta. F?r resten var hans huvudintresse under dessa ?r konst. Hans smak var icke d?lig och han hade f?rv?rvat en viss sakkunskap i fr?ga om kuriositeter. Han samlade och f?ste sig i valet mera vid inneh?llet ?n vid formen. Det erotiska motivet var hans ledstj?rna; den str?lade lika klart fr?n en grekisk vas som fr?n ett forainskt blad.
Vid n?gra och femtio ?rs ?lder gifte han sig med den tjugu?riga Olga Willman. Han var f?r?lskad. Flickan var mager men t?mligen kraftigt byggd, hon hade stora h?nder och f?tter, ansiktets oval var full?ndad, n?san vackert b?jd, ?gonen m?rka och spelande, en liten smula kisande, pannan t?mligen l?g men prydd av en mycket ostyrig och lustig m?rk lock. De stora h?nderna, de g?ngliga, kantiga r?relserna, de spelande ?gonen och framf?r allt den ostyriga locken kom henne att likna en pojke, och Jan-Petter, som b?rjat tr?ttna p? det renodlat kvinnliga, fann henne behaglig. Men han ville p? inga villkor gifta sig med henne; lika litet ville hon gifta sig med honom. Professorskan, som ?nskade partiet, beh?vde likv?l ej anv?nda vare sig maktspr?k eller ?vertalningsf?rm?ga. F?r att r?tt f?rst? hennes taktik m?ste man vara mor, och vi n?ja oss med att konstatera faktum: yngsta flickan Willman gifte sig med Jan-Petter p? Larsbo.
F?re ?ktenskapets ing?ende uppr?ttade Jan-Petter ett g?vobrev, som ?verf?rde ?gander?tten till Larsbo p? hans f?rsta hustrus, ?nkegrevinnan Brenners, brorson, den d? knappt tio?rige greve Ludwig Battwyhl. Avkastning och nyttjander?tt f?rbeh?ll sig Jan-Petter f?r livstid och skulle efter hans d?d tillkomma ?nkan, s? l?nge hon ej tr?tt i nytt ?ktenskap. H?remot reste professorskan inv?ndningar, men bem?ttes med en f?rklaring av s? cynisk ?ppenhj?rtighet att hon f?r f?rsta g?ngen i sitt liv retirerade i hoppl?s oordning. I trots h?rav fick Willmanska sl?kten icke n?gon orsak att beklaga gifterm?let. Larsbo var givande, dess f?rvaltare, schweizaren Casimir Brut, en dugande man, och Jan-Petter sj?lv visserligen sn?l men medg?rlig. Denna medg?rlighet var helt och h?llet professorskans f?rtj?nst. Sv?rmor och sv?rson ?gnade varandra en sv?rmisk och n?got sliskig tillgivenhet. De f?renades i en fullst?ndig sympati, de hyste b?da samma aktning f?r allt, som ?gde officiell glans eller som hade utsikt att en g?ng n? denna glans; de hade b?da besvarat livets stora fr?gor och kunde med lugn ?gna sig ?t de sm?rre; de voro b?da tandl?sa och k?nl?sa och beh?vde icke d?lja n?gonting f?r varandra; de hyllade samma etiska och estetiska ?sikter utom i fr?ga om viner, d?r Jan-Petter visade prov p? en mera k?nslig smak; de ?lskade b?da det sk?na och goda s?rskilt i dess pikanta former; de sv?rmade b?da f?r genialisk och v?lformad ungdom av b?da k?nen. Studenter och studentskor, unga konstn?rer och litterater, som tillh?rde den Willmanska sl?kt- eller v?nskapskretsen, beh?vde icke taga h?nsyn till offentliga stipendieutdelare. Professorskan, som g?rna fronderade en smula, bel?nade tv?rtom den ungdomliga oppositionslustan, s?rskilt om den kom n?gon liten skandal ?stad. Hon hade ett f?rtjusande muntert lynne. Under ett decennium kunde Larsbo betraktas som en stiftelse till vetenskapens gagn och dessutom som ett rekreationshem f?r unga vetenskapare. Man har s?ledes anledning f?rmoda,