Elias Lönnrot

Elias Lönnrot, by August
Ahlqvist

The Project Gutenberg EBook of Elias Lönnrot, by August Ahlqvist
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Elias Lönnrot Biografiskt utkast
Author: August Ahlqvist
Release Date: July 23, 2007 [EBook #22122]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ELIAS
LÖNNROT ***

Produced by Tapio Riikonen

ELIAS LÖNNROT
Biografiskt utkast
Af

AUG. AHLQVIST
G. W. Edlund, Helsingfors, 1884.

Till läsaren.
Detta utkast till en lefnadsteckning har uppstått af det minnestal, förf.
höll vid den sorgefest, hvilken det finska universitetet d. 13 maj 1884
firade för att hedra den store hädangångnes minne. Allt, hvad talaren
vid detta tillfälle yttrade, återfinnes i detta häfte och derutöfver har
tillkommit åtskilligt, nästan lika mycket som festtalet, af sådant, som
skrifvits både före och efter festen. Några mindre betydande uppgifter
hafva dessutom hemtats ur det minnestal af prof. S. G. Elmgren, hvilket
denne på svenska höll vid Finska Vetenskapssocietetens årshögtid d. 29
april och senare utgifvit af trycket.
I förväntan på en mera omfattande lefnadsskildring torde den finska
allmänheten låta denna konturteckning få gälla för hvad hon också
endast är, en första, blott för den närmaste framtiden gjord flyktig
framställning af Elias Lönnrots verk och personlighet.
Helsingfors i juni 1884.

TILL ELIAS LÖNNROTS MINNE.
Elias Lönnrots lefnadsdag är afslutad. Den var lång, men hade den varit
än aldrig så lång, skulle vi likväl önskat, att den räckt ännu längre: så
kär var han oss, så svårt hade vi att tänka oss skilsmessan från honom.
Men det tillkom ej oss att bestämma hans lifslängd, och vi mottaga med
ödmjukhet den Allsmäktiges domslut. Vi sakna honom, men klaga ej.
Vi äro nedstämda, men sörja ej. Vi äro bedröfvade, men knota ej. Vi
tacka Gud, som låtit en så rikt begåfvad, så ädel och så kärleksfull man
födas till ett barn af det finska folket och unnat honom ett så långt,
verksamt lif till vårt bästa. Lika litet som den enskilde individen, lefver
ett folk af bröd allena. Redan den unge konung Salomo bad i forntiden,

att Herren ville förläna honom icke rikedom och verldsliga egodelar,
utan "ett förståndigt hjerta". Förstånd och snille äro i vår tid likaså
nödvändiga som i Salomos dagar och äfven likaså sällsynta; de äro den
största gåfva, den enskilde och genom honom hela hans folk kan
erhålla. Lyckligt det folk, som till siare och skalder egt män, sådane
som Runeberg och Lönnrot!
Liksom Runebergs, så var Lönnrots lefnadslopp i yttre afseende föga
skiftesrikt. Han föddes i ett torftigt hem,[1] sattes i skola, led brist men
vann kunskaper, blef student, lifnärde sig med konditionerande, aflade
sina lärdomsprof på ett tillfredsställande, om också icke lysande sätt,
fick tjenst och skötte den otadeligt. Se der nästan alltsammans! För att
vara ett lif, tillhörigt folkets störste man, vore väl detta på förvånande
händelser, halsbrytande företag och stormiga själsskakningar blottade
lefnadslopp att anses temligen fattigt, såvida ej denne hjeltes bragder
varit af andlig art, af den art som manar minnestecknaren att för sin
framställning söka det intresseväckande på helt andra områden än de
nyssomnämda.
Vid tidpunkten för Lönnrots första uppträdande på den fosterländska
literaturens mark, d.v.s. år 1830 eller ett par år tidigare, var finska
språket så föga uppodladt, att det nuvarande slägtet väl knappast förmår
göra sig någon föreställning om dess literära armod och dess ringa
betydelse för samhällslifvet. Bibelöfversättningen oberäknad, bestod
den finska literaturen då för tiden af psalmboken, ett par
predikosamlingar. "Sionin virret" ("Zionssånger"), "Hunajan pisarat"
("Honungsdroppar"), "Ilolaulu Jesuksesta" ("Glädjesång om Jesus")
och några andra skrifter af samma slag. Något annat än andlig literatur
fans knapt till namnet. Sålunda existerade icke något historiskt arbete
utom "Ajantiedot" (den korta krönikan främst i psalmboken), icke
någon resebeskrifning utom Bunyans "Kristityn vaellus" ("En kristens
resa"), icke något arbete af politiskt innehåll utom "Europan
valdakundain tasavoiman vaarasta",[2] icke något naturvetenskapligt
arbete utom Frosteri "Hyödyllinen huvitus luomisen töistä" ("Nyttigt
tidsfördrif om skapelsens verk"), icke något dramatiskt verk utom
"Höga visan" och intet modernt skaldförsök utom "Arkkiveisut"
(godtköpsvisor). Lagboken var visserligen öfversatt till finskan, om

också mycket otillfredsställande, och derutöfver öfversattes väl äfven
en del författningar; men i embetsväg användes finskan endast i
debetsedlarna och de grekisk-ortodoxe presternas prestbetyg.
Undervisning på finska meddelades endast vid läsförhör och i
skriftskolan, och af läroböcker funnos endast abc-boken och katekesen.
Den enda ledningen i räkenkonsten erbjöd den i abc-boken intagna
multiplikationstabellen, och först år 1839 utgaf just Lönnrot i sin
"Mehiläinen" den första metodiskt uppstälda anvisning för "de fyra
vanligaste räknesätten". Geografins första grunder offentliggjorde v.
Becker i sin veckotidning "Turun Wiikkosanomat", och den första karta
med ortnamn på finska var en liten, plumpt