De Vandrande Djaeknarne | Page 9

?ren, s? att korporalen fick heder, gl?dje och nytta av sin fosterson. Sven var duktig och ordentlig, skicklig b?de som masugnskarl och smed, och den m?nadspenning han f?rtj?nte, kom nu hush?llet v?l till pass. Den gamle krigsmannen s?g med innerlig f?rn?jelse, att Sven och hans Johanna tyckte om varandra; han hade, medan de ?nnu voro barn, t?nkt sig som ett ?nskningsm?l att se sonen till den of?rg?tlige v?nnen St?l i ?kta f?rening med Johanna.
- Korporal Brant, sade Adolf, vill korporalen g?ra oss ett stort n?je, s? omtala n?got f?r oss fr?n kriget!
- Sommardagen ?r l?ng, svarade korporalen, och I stannen ju h?r till i morgon. Vi ha s?ledes god tid p? oss att ber?tta krigshistorier...
- Var stupade St?l? fr?gade Adolf, som ville f?rm? gubben Brant att genast ?ppna sin spr?kl?da.
- Det var vid Helsinge, sade korporalen med en l?tt suck. D?r voro kronobergarne med, skolen I tro, fortfor han, i det han r?tade sig och ?gonen blixtrade. Ni vet av historien, gossar, att kronobergarne f?r den dagens arbete blev regementet n:o 1 i svenska arm��en och fick rang av konungens garde. Lagerbring kommenderade den svenska styrkan. Ryssarne voro dubbelt s? m?nga som vi, men vi h?llo dem varma under tv? l?nga dagar. Men s? kom Gustav Adolf och utn?mnde en annan bef?lhavare, och s? uppstod oreda; order och kontraorder gingo om varandra, och hela det h?gre bef?let blev likasom yrt i huvudena. Vad den stackars kungen tog sig till, s? bar det p? tok, och s? gick det ?ven denna g?ngen. Hade vi bara f?tt h?llas, s?som vi b?rjat, skulle vi jagat ryssarne n?cken i v?ld. Men s? blev det pl?tsligt befallt, att vi skulle inskeppa oss igen. Jag vill icke s?ga er, vad vi simpla soldater k?nde och t?nkte, d? den befallningen blev veterlig. M?nga gr?to av harm, andra mumlade h?rda och kanske or?ttvisa ord om kungen och det h?gre bef?let. Men d? vi kronobergare fingo veta, att vi skulle bet?cka de ?vriga trupperna, medan de inskeppades, blevo vi glada som barn. Ryssarne, som f?rut h?llit sig p? vackert avst?nd, ryckte nu an helt of?rskr?ckt och b?rjade skjuta och dundra alldeles rasande. Vi svarade duktiga tag. M?ngen tapper karl och god kamrat fick under de timmarne bita i gr?set. Men ryssarne blevo alltmera n?rg?ngna; de s?go nu bara en liten hop framf?r sig, ty de andra regementena voro redan till god del ombord p? fartygen. Den lilla hopen bestod just av oss kronobergare, och av oss berodde nu v?r lilla h?rs och svenska ?rans r?ddning. Vi fingo ordres att taga till bajonetten och kasta ryssarne tillbaka. Hej, s?dant liv det blev i spelet! Vi hade k?cka och duktiga officerare, kaptener, som levat med oss p? roten, och dem vi ?lskade som f?der. Med s?dana officerare g?r man till d?den som till en dans. Vi simpla karlar ville genast d?ran utan att avvakta kommandoordet, men Ulfsax och Rappe, Bergman, Lindberg och Aminoff l?to ej v?nta p? sig. De st?llde sig framf?r fronten, och d?rp? bar det av under dundrande hurrarop. Ryssarnes f?rsta linje stod stilla med f?lld bajonett, tills st?lspetsarne korsade varandra, men d? br?to vi in p? dem, stucko eller slogo med gev?rskolvarne, s? att moskoviterna rullade som k?glor. Andra ryska linjen inv?ntade oss icke, utan tog till harv?rjan. Det skulle annars g?tt dem p? samma s?tt... Men vi l?mnade m?nga p? platsen, och bland dem v?r St?l, gossar. Han var vid min sida, och den f?rste ryss, jag i anloppet s?g falla, stupade under St?ls gev?rskolv. Men ryssarne voro knappt p? retr?tt, f?rr?n han tr?ffades av en kula. Han sj?nk till marken; jag kastade mitt gev?r f?r att lyfta upp honom och b?ra honom bakom linjen, men han sade: "Hugg p? ryssarne, Brant, och bry dig icke om mig; jag d?r snart. H?lsa till hemmet!" Och d?rmed sl?t han till ?gonen ... jag lade handen p? hans hj?rta, handen blev blodig... kulan hade funnit r?tta st?llet... St?l var min b?ste v?n; jag tyckte sedan, att det var tomt och ?dsligt i ledet, d?r jag ej l?ngre hade honom bredvid mig, ty vi voro, han och jag, som gamla h?star, som l?nge dragit ihop. Men icke s?rjde jag egentligen, ty St?l dog en vacker d?d... han dog f?r fosterlandet, f?r Sverige, gossar... och jag hoppas med tillf?rsikt, att han ?r salig.
Samtalet gick nu ?ver p? andra ?mnen, och dj?knarne inh?mtade av detsamma, att torpet, som arrenderades av korporalen, tillh?rde patron Brackander p? Trevnadsl?sa. Korporal Brant hade nu i m?nga, m?nga ?r, l?ngt innan Brackander k?pte n?mnda egendom, varit bosatt p? den lilla l?genheten. Brackander hade emellertid p? senare ?ren betydligt ?kat arrendesumman. Av ?tskilliga yttranden, i f?rbig?ende f?llda av Sven masm?stare, men synbarligen ogillade av korporalen, sl?to dj?knarne, att varken Sven eller n?gon annan underhavande hade sk?l att tycka om patron Brackander. Sven ber?ttade bland annat med glad uppsyn,