Barnen ifran Frostmofjaellet | Page 5

mj?lk, som va b? s?t och varm."
"Men de va som ingenting", kved Brita-Kajsa. "Va' tinnenin" upprepade M?rta-Greta snyftande, med t?rar i stora, sorgsna ?gon.
"De va tv? skedfyllor till er hvar. Och nu kom vi nog snart fram till n?n' storg?rd s? ni f? mat. S?tt opp dej p? k?lken du ? Maglena, s? f? ni v?rma hvarann. -- S? ja, de va granne sm?stinter, som int grine l?nger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon s?g er."
Ante str?k sm?systrarna om de bl?frusna kinderna, stoppade in deras stela, r?da h?nder i schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet, och snodde den gamla n?tta f?rskinnsf?llen fast om deras f?tter.
"Skjut p? k?lken nu du Anna-Lisa, s? vi kom ut ur skogen h?r. Skoll?rarns Kalle sa', att n?r en fick si spillrerna af lappk?tan, d?r Lapp-Israel d?dde, s? va en inte l?ngt fr?n bygden."
"Ja, men han sa ?t mej, att vargen str?k h?r i fj?llen. Jag var tokig, som for iv?g med dej, det sa Kalle ?."
Anna-Lisa gick fram?tb?jd och sk?t p? k?lken. Hennes t?rar droppade p? sm?systrarnas halsduksomlindade hufvuden. Hon snyftade, s? att det l?t som om hon hickat.
"Jag v?rdar mej int om te svara, n?r du tala s? bort i tok", skrek Ante med h?g r?st f?r att g?ra sig h?rd. Han gick ju l?ngt framf?r och drog, med k?lkrepet ?fver axeln.
"Tro du kanske, att Kalle hade tagit sej an dej, gett dej mat och kl?der. Har dom int stugan full med barn sj?lf, kanske?
"Men d?r slapp en d? sv?lte och fryse ihj?l."
"Just som om dom hade velat ha dej d?r! P? fattighuse hade du varit i denna dag, i lag med spetelsk-Babba (Barbara) och tok-Lasse." --
"Dom sv?lt int, och frys int ihj?l dom heller."
"?h tvi, en s?'n stinta --! Du fick ?ta dej fullm?tt af vattenv?lling denna moron, getost och br?d af hva Sven P?ls gett oss, har du f?tt s?v?l som vi. Men om du int ha skrofvet fullt hele da'en, s? ger du dej till att grina och villa tillbaka, och de till te fattighuse."
"Ja hvart tror du vi kom nu d?! Du t?nk v?l ta oss fram till kungen. -- Hui, -- hui, -- hui", snyftade Anna- Lisa.
"Ja, som de ? med de, s? kunde jag nog g?ra de ?, -- ? be'n ta dej. Du kunde d? g?ra s? pass som te geta getterna ?t en! Det vore v?l n?nting te stort de, emot te sitte framf?r spisen i fattighuse och glo."
"Hur m?nge getter kan han ha tro, kungen", pep Maglena ut ur schal?ppningen.
Hon tyckte att med det d?r talet om kungen b?rjade det l?tta opp lite i tillvaron. Sanningen att s?ga s? hade hon hela tiden likat Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det var ledt att dom b?gge tv? skulle ge sej p? Ante, som, det visste hon granneligen, inte ?tit ett Guds l?n f?rr ?n de alla hade f?tt nog p? morgonen, innan de g?fvo sig af.
"?h int vet jag", sade Ante, "huru m?nga getter kungen har. Lill'stugufolk, som vi, kan ha en get, en torpare fem, sex, en storbonde tjugu och mer."
"Herre gulla, d? ha v?l kungen hundra. -- Int r? jag me s? m?nge."
Anna-Lisa sl?ppte k?lkstabbarna, sn?t sig i fingrarna och torkade t?rarna ur ?gonen med samma hand, som hon ?nd? dragit vanten af.
?fven Ante stannade, s? att k?lkrepet h?ngde slakt. Han tog af den stora mal?tna skinnm?ssa, som varit fars, och torkade svetten ur den vackra pannan. Hans bl? ?gon lyste f?rtrytsamt, d? han s?g tillbaka p? systern.
"Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han har tusen -- ja lika m?nga som en lapp kan ha renar. Men du tror v?l int att kungen ha vett te r?kna ut hur m?nga getter en tocken liten en som du ?r god f?r att geta? Tro han att du kan geta hundra, s? kan du de, f?r d? har han s?rskildt slag af l?ttgetade getter, kanske fr?n Jerusalem; eller har han n?gra m?rkv?rdiga gethundar, som kan h?lla ihop dom."
"T?nk s? fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Kanske du f? g? i lastiker (res?rk?ngor) och med silkeskl?de p? hufvet och en kjol med sm?roser p?, s? du ser ut som t?rnblombacken p? sommarn. T?nk att du ska bli s? grann!"
Maglena drog schalen fr?n n?san och bj?d till att v?nda sig och kunna ta Anna-Lisa i betraktande. En liten rar unge var hon, Maglena, med det guldbruna h?ret gl?nsande och burrigt och de stora djupbl? ?gonen s? goda i blicken. Det var som om hon trott att Anna-Lisa, som gick bakefter och sk?t k?lken, nu var kl?dd i lastiker och nyponblomsdr?kt, med silkesduk, bara f?r att hon t?nkte sig henne s?.
Anna Lisa tog sig dock inte vidare v?l ut i denna stund med svartgr? yllehalsduk snurrad fast om hufvudet och bunden i en knut i nacken, med mors gamla rutiga tr?ja, p? hvilken midjan