Ada | Page 9

Effekten ?r storartad.
Ber?ttelsen lyder s? h?r:
Jag har bott i sk?rg?rden i sommar p? en ? mitt i havet. Jag bodde p? ett pensionat och d?r h?nde detta med bromsen. Vi voro r?tt m?nga g?ster i huset, allesammans mycket hyggliga m?nniskor. Sommaren har ju varit s? vacker i ?r, ehuru litet torr, men det ?r nu b?ndernas sak.
En s?dan torr sommar bli bromsarna stora, tunga och feta men dock fullt arbetsf?ra.
P? pensionatet bodde en ?ldre dam. Jag ?lskade henne icke, ty hon f?rargade mig genom sin blotta n?rvaro. Det finns s?dana m?nniskor. Jag hyste en djup motvilja mot denna dam och denna motvilja v?xte till hat d? hon en middag, sannolikt med avsikt, tappade en anjovis i hummers?s p? mina vita flanellbyxor.
Jag l?g vaken den natten och t?nkte p? h?mnd, som varje verklig man g?r, som f?r en anjovis p? sina vita flanellbyxor.
P? morgonen gick jag ut i stallet. D?r stodo m?nga tama djur, som viftade sina svansar och stampade i sina spiltor. En dr?ng gick omkring med en spade och skovlade f?da ?t de goda djuren. Han var en man med ett allvarligt utseende. D? han s?g mig komma, h?lsade han v?nligt god morgon och jag sade:
-- Hur st?r det till med Karlsson i dag? Jag hade n?mligen h?rt, att han varit i staden n?gra dagar f?rut.
Dr?ngen svarade: -- Tack, gott! och jag tillade omedelbart:
-- Kan Karlsson skaffa mig en broms?
-- Skall han vara levande? sade Karlsson.
-- Ja, sade jag, och han skall ligga i en tom t?ndsticksask.
-- Titta in i kv?ll, sade Karlsson. Och fortsatte sitt arbete med den stora skoveln.
P? kv?llen tittade jag in till Karlsson. Det var en vacker, stilla juliafton, sj?n l?g n?stan blank och ekorrarna hoppade muntert fr?n gren till gren och s? vidare.
-- Har Karlsson bromsen? sade jag.
-- Har s?, sade Karlsson. Har s? i l?dan som det skulle vara.
-- ?r han stor och stark?
-- Det ?r den b?sta och st?rsta broms jag sett sedan 1892, men den sommarn var ocks? varmare ?n den h?r. Den bromsen, som jag s?g 1892, slog sig en g?ng ned p? en h?st s? att han, h?sten, blev svankryggig. Den h?r bromsen har jag f?ljt med ?nda sedan i v?ras. Han ?r liksom en bekant till mig och jag skiljes icke g?rna ifr?n honom.
-- Hur mycket kostar han, sade jag.
-- Eftersom det ?nnu icke ?r n?got maximipris p? bromsar, s? s?jer vi v?l en och femti, sade Karlsson och r?ckte mig en t?ndsticksl?da.
-- ?r han bunden, sade jag.
-- Nej, det ?r han inte, men jag andades p? honom i morse, s? han ?r nog liksom lite bed?vad.
Jag tog l?dan, betalade Karlsson, som stod l?nge i stalld?rren och s?g efter mig, d? jag gick. Det var som om han haft sv?rt att skiljas fr?n bromsen.
Jag gick upp p? mitt rum. F?nstret stod ?ppet, men icke en fl?kt r?rde sig. Luften var ljum och stilla. Jag tog upp t?ndsticksl?dan, stack n?gra sm? h?l p? dess ?vre sida, f?r att djuret skulle kunna andas, och d?rp? gick jag till s?ngs.
Dagen d?rp? var en vacker och solvarm dag. Termometern visade ?ver 30 grader och alla pensionatets g?ster gingo strax efter frukosten f?r att bada.
Jag var ensam, ensam med bromsen. Jag tog fram l?dan, som jag satt under en byr?, och ?ppnade den helt f?rsiktigt. Bromsen levde och surrade. Ssss -- sss -- tssss -- tssss.
S? kom middagen, och de timmar som nu f?ljde skall jag aldrig gl?mma.
D?r sutto vid sm?borden alla de celebra personligheterna. D?r var den f?rn?ma konsulinnan och hennes tv? d?ttrar. D?r var revisorn med sin fru och unge son, som flirtade med fr?ken Nilsson, som s?g ut som en manikurist om naglarna -- och d?r var ocks? min dam, hon med anjovisen. Hon gick tv?rs ?ver golvet f?r att h?mta en tallrik. Jag hade v?ntat p? detta ?gonblick. Jag stod bredvid henne, tappade min servett, b?jde mig ned, tog servetten och sl?ppte samtidigt ut bromsen innanf?r kvinnans kjolkant. Det hela gick lika fort, som en motor t?nder om den ?r bra.
S? dr?jde det ett ?gonblick och s? skar ett fasans skri genom luften. Den gamla damen stod med armarna r?tt upp i v?dret, bromsen surrade -- sssssss -- en allm?n panik br?t ut -- ssssssss -- man sprang upp fr?n borden -- sssssss -- man ropade om varandra och ?ver alla h?rdes den ensamma gamla damens g?lla r?st:
-- Ett djur ?r p? mig!!! Ett djur ?r p? mig!!!
Revisorn som varit med d? ett fartyg var n?ra att f?rlisa, st?llde sig p? en stol och ropade:
-- Lugn! Lugn! F?r ut kvinnor och barn! Ssssssss!
Konsulinnan f?rdes ut av kandidaten och fr?ken Nilsson skrek:
-- Ni ska f? se, att det ?r en huggorm! Ni ska f? se, att det ?r den jag m?tte i torsdags ?tta dar! Han s?g f?rskr?cklig ut.
Ssssssss!
-- H?ll ett ?mbar vatten ?ver henne! skrek jag sj?lv. Det lugnar!
Bromsen