Om viljans frihet | Page 3

misstag, som Sokrates i detta h?nseende begick, pr?glade ocks? den allm?nna tankeriktningen under det tidevarv, som just d?rf?r kallas upplysningstiden, den tid, d? man trodde att i stort sett inte annat beh?vde g?ras f?r att f?ra kulturen fram?t ?n h?ja f?rst?ndets upplysning. Med f?rdomarna och vidskepelsen skulle ock brotten och lasterna f?rsvinna.
Nogsamt har historien nu visat oss "sena tiders barn" grundl?sheten av denna intellektualistiska optimism, som f?r ?vrigt vederlagts redan genom kristendomens djupa syndmedvetande och inom vetenskapen fick sin d?dsst?t genom Kants l?ra om "det radikalt onda" hos m?nniskan.
Den f?r medeltiden specifika formen av determinism var den som vi kunna kalla den teologiska determinismen. Enligt denna s?g man i Guds allmakt och allvetande hinder f?r m?nniskans viljefrihet. Om m?nniskan kunde sj?lv n?got fritt besluta och utf?ra, s? skulle hon ju kunna rubba Guds allm?nna v?rldsplan och g?cka det allvetande, med vilket Gud av evighet, f?rutsett allt vad som skall h?nda och ske, d?ribland ?ven varje enskild m?nsklig handling, den d?rf?r ej kan bliva n?gon annan, ?n den av Gud f?rutsedda och d?rf?r allt fr?n tidernas morgon f?rutsedda. Till detta ?sk?dnings?tt bek?nde sig Augustinus i sin predestinationsl?ra och ?ven Luther, som f?llt det drastiska yttrandet: "m?nniskan ?r en h?st; rides den av Gud, s? kommer man till himlen; men rides den av dj?vulen, s? b?r det till helvetet".
Denna ?sikt r?jer en alltf?r l?g uppfattning av Guds v?sen och v?rt f?rh?llande till honom. N?r man i Guds allvetande ser ett hinder f?r m?nniskoviljans frihet, visar man, att man fattat Guds t?nkande s?som underkastat tidstillvarons brister. Man har d?rvid f?rbisett, att Gud ?r evig, och att evighet ej betyder tillvaro i all tid, utan upph?jdhet ?ver allt vad tid heter. F?r Gud finnes intet "f?re" och "efter", utan skola vi med en fr?n v?r v?rld h?mtad bild positivt uttrycka formen f?r den gudomliga verkligheten, s? lever han i ett st?ndigt "nu". Att hos honom tala om ett f?rutseende, ett vetande p? f?rhand, som sedan beh?ver bekr?ftas av verkligheten, ?r en krass orimlighet och att i ett s?dant gudomligt f?rutseende antaga ett hinder f?r viljans frihet ?r lika stridande mot de sanna gudsbegreppen som mot en riktig uppfattning av m?nniskans v?sen. ?ven hon tillh?r med sitt innersta v?sen evighetsv?rlden och hennes tidsliv ?r d?rav blott ett ofullkomligt fenomen.
N?r man i Guds allmakt ser ett hinder f?r m?nniskans viljefrihet, har man fattat f?rh?llandet mellan Gud och m?nniskan p? ett alltf?r yttre s?tt. Man har f?rest?llt sig Guds makt och m?nniskans makt s?som bredvid varandra, s?som tvenne konkurrerande makter, av vilka ej den ena kan vara en allmakt, utan att den andra blir alldeles maktl?s. Men har man d? gjort klart f?r sig, vad det betyder att p? detta s?tt ber?va m?nniskan all makt? Det skulle konsekvent inneb?ra ett fullkomligt f?rintande av hennes v?sen. Hon skulle d? ej ens kunna liknas vid den h?st, som rides av Gud eller av dj?vulen, utan hon skulle vara ett rent intet, som ej kunde ridas varken hit eller dit. I verkligheten st? vi icke i detta yttre f?rh?llande till Gud, utan "i honom leva vi, r?ras vi och hava v?r varelse", liksom fr?n andra sidan sett, han ?r icke utom oss, utan inom oss, utg?r v?rt eget innersta jag. All v?r makt ?r d?rf?r p? samma g?ng hans makt; och v?r viljas frihet, dess upph?jdhet ?ver naturn?dv?ndighet, ?r just ett uttryck f?r v?r delaktighet i den gudomliga allmakten. Det ?r d?rf?r s? l?ngt ifr?n, att Guds allmakt hindrar v?r frihet, att tv?rtom v?r vilja ?r fri endast i samma m?n som Guds makt verkar inom oss. Det ?r detta vi kalla Guds n?d, och denna ?r p? samma g?ng v?r h?gsta frihet.
Ingen av de nu antydda formerna av determinismen, varken den psykologiska eller den teologiska, ?r emellertid den specifikt nutida formen av determinismen. Denna ?r en helt annan; vi leva ej l?ngre i n?gon naivt optimistisk upplysningstid, ej heller i en tid, d? det religi?sa betraktelses?ttet ut?var tankeledningen. Utan nu ?r det naturvetenskapen, som sitter i kulturens h?gs?te och vill trycka sin pr?gel p? hela v?rlds?sk?dningen. V?r tids form f?r f?rnekandet av viljans frihet ?r d?rf?r vad man kan kalla den naturalistiska determinismen.
F?r denna skulle jag icke kunna redog?ra utan en r?tt utf?rlig framst?llning av den s.k. naturvetenskapliga v?rlds?sk?dningen, och kritiken av denna skulle ock egentligen kr?va ett st?rre utrymme, ?n h?r nu st?r mig till buds. Men r?rande den n?mnda v?rlds?sk?dningen har jag redan n?got yttrat mig i min f?rra f?rel?sning h?r om "V?r tid och religionen". Jag anser mig d?rf?r nu kunna inskr?nka mig till att blott fullst?ndiga denna kritiska framst?llning genom n?gra f? anm?rkningar, s?rskilt r?rande naturalismens sk?l f?r f?rnekandet av viljans frihet.
Den naturalistiska v?rlds?sk?dningen ?r vanligen en radikal materialism, som vill f?rklara allt ur kraft och materia. B?da fattas s?som eviga i betydelsen av ej i tiden uppkomna och ej heller i tiden f?rg?ngliga. Materien