Mor i Sutre

A free download from http://www.dertz.in

Mor i Sutre

The Project Gutenberg EBook of Mor i Sutre, by Hjalmar Bergman This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Mor i Sutre
Author: Hjalmar Bergman
Release Date: November 6, 2005 [EBook #17015]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOR I SUTRE ***

Produced by The Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Hjalmar Bergman MOR I SUTRE
Albert Bonniers f?rlag
Stockholm
1917

MOR I SUTRE
G?stgivarn i Sutre var n?gra och femtio ?r d? han tog sig hustru. Orsaken till dr?jsm?let var den, att han som g?stgivare r?kat kvinnfolk av alla slag och i en punkt funnit dem alla lika som syskonb?r. De h?llo inte med r?ttvisan. Efter hans f?rmenande. Och or?ttvisa var g?stgivarn i Sutre en styggelse.
Av samma orsak h?ll han sig icke med konjak, rom, arrack med flera tullpliktiga varor, ty han betraktade tullen som en or?ttm?tig p?laga, den d?r en r?ttvis man icke borde underkasta sig. Hellre d? lida den f?rsm?delsen att h?ra granntyckta g?ster klandra maten, lagad av en halvblind gumma, och den tarvliga drycken.
Men en dag kom till g?stgivarg?rden i Sutre en v?stg?taknalle, slog sig ned under eken med l?dan sin och beg?rde konjak.
Har jag inte, svarade g?stgivarn.
Varf?re d?, d?? fr?gade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattar?gon och svart, stripigt h?r.
F?r det ska fan och inte jag betala syndapengar, svarade g?stgivarn och utlade sina ?sikter om tullen.
Det finns v?l tullfri konjak, inv?nde knallen. P? v?stkusten kan en tappa konjak ur gr?berget, om en bara har r?tta handlaget.
Det l?t n?gonting, tyckte g?stgivarn. Och eftersom knallen lovade att l?ra honom r?tta s?ttet att tappa konjak ur gr?berget, och eftersom g?stgivarn vid fyllda femtio s? gott f?rst som sist borde se sig om i v?rlden, st?llde han om sitt hus, sp?nde f?r k?rran och ?kte med knallen till G?teborg.
Fem veckor senare, vid Brittm?ssotid, v?nde han tillbaka. Storeken i Sutre stod ?nnu gr?n s? n?r som p? den blixtbr?nda toppen, och n?r k?rran sv?ngde om klinten, pekade g?stgivarn och sade:
Det ?r v?l grant?
Bak i k?rran hade han sex ankare konjak och annan munf?gnad och bredvid sig p? s?tet hade han en l?ngbent, sm?rt flicka.
Det ?r v?l grant? sade g?stgivarn, men flickan sade ingenting.
K?rran stannade framf?r k?kshuset, g?stgivarn hoppade ur, pekade med piskan p? storstugan eller adelskammarn, som den ocks? kallades, och sade:
Det ?r v?l rart?
Ja, det ?r rart som en likkista, sade flickan, syftande m?h?nda p? det h?ga, brutna, svarta taket.
Det ?r klart, att du inte h?ller dig till r?ttvisan, sade g?stgivarn.
Han bredde ut armarna och famnade med m?da en femtedel av storekens vidd.
Har du sett p? maken? sade han. Ska du s?ga, att den inte ?r grann?
Flickan s?g upp och genom det rika l?vverket varsnade hon den kala toppen.
Den ?r ackurat lik dig, sade hon, skallig och ?b?kig.
D? k?rde g?stgivarn fram till k?llard?rren, satte upp br?der till k?rrkanten och rullade av sitt tullfria gods. Tog d?rp? sin packning och flickans och bar in i k?kshuset, sp?nde ifr?n h?starna, st?llde in dem i stallet och gav dem foder och vatten.
Under allt detta satt flickan kvar p? br?dan, h?nderna i kn?t.
Ska du inte stiga ur? fr?gade g?stgivarn.
Nej, sade flickan.
Hur l?nge ska du sitta d?r d?? fr?gade g?stgivarn.
Tills du k?r mig hem igen, svarade flickan.
Det dr?jer, sade g?stgivarn, gick in i k?ket.
Efter en bra stund tittade han ut igen. Flickan satt alltj?mt p? k?rrbr?dan, h?nderna i kn?t.
Skulle du inte h?lla dig lite till r?ttvisan nu? undrade g?stgivarn. N?r som du ska vara hustru och g?stgivarmor.
Inte ?r jag mor ?n, sade flickan, och inte blir jag det h?r i g?rden.
Det f?r vi v?l se, sade g?stgivarn, ropade p? dr?ngen och drog in k?rran i vagnslidret. Han bommade f?r d?rren, gick ut p? ?gorna och ?terv?nde f?rst i m?rkningen. N?r han str?k f?rbi vagnslidret h?rde han ett sakta knackande p? d?rren. G?stgivarn lade ?rat till.
Vill du ut nu? fr?gade han.
Ja, jag ?r farligt hungrig, svarade flickan.
G?stgivarn ?ppnade, pekade med huvudet p? k?ksbyggnaden.
Dennasse h?r du k?ket. Laga n?got ?t mig med.
Flickan in i k?ket. Efter en liten stund sken f?nstret, r?k skorsten, ?ngade mustiga dunster ut genom d?rrspringan, d?r g?stgivarn stod och lurade.
Nog har hon de riktiga tagen, t?nkte han. Om hon bara vill h?lla sig till r?ttvisan.
Han gick in, satte sig till bords och ?t s? god mat som aldrig f?rr i Sutre.
Flickan stod vid spisen, sk?tte sina sysslor och sm?sj?ng.
G?stgivarn torkade sig om mun, tackade gud och sade:
Nog kommer du att trivas i Sutre. Det var inte farligt.
Aldrig! sade flickan.
?jo bevars, vidh?ll g?stgivarn. Du ?r inte tungsint av dig. Och f?r du sen sm?folk att pyssla med.
D? g?r jag min v?g, sade flickan.
Med ungen? undrade g?stgivarn och sm?flinade.
Flickan sade:
Blir