Modern

荲
Modern, by Ernst Ahlgren

The Project Gutenberg EBook of Modern, by Ernst Ahlgren Axel Lundeg?rd
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Modern En Ber?ttelse
Author: Ernst Ahlgren Axel Lundeg?rd
Release Date: April 25, 2005 [EBook #15703]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MODERN ***

Produced by Martin Agren, Tapio Riikonen and DP Distributed Proofreaders

MODERN
En ber?ttelse
AF ERNST AHLGREN och AXEL LUNDEG?RD (alias Victoria Benedictsson)
STOCKHOLM Z. H?GGSTR?MS F?RLAGS-EXPEDITION
IVAR H?GGSTR?MS BOKTRYCKERI 1888.

?Jag g?r p? grafvens br?dd n?r jag skrifver dessa rader. Jag k?nner att det icke skall f?runnas mig att l?gga sista hand vid det arbete jag hoppats kunna lemna fullf?rdigt ifr?n mig och till hvilket planen l?g s? klar i mitt hufvud fast sjukdomen hindrade mig att med den flit och den kraft som till s?dant arbete kr?fvas gifva form ?t arbetets tanke. D? det material, jag egde, syntes mig f?r v?rdefullt att utan vidare kastas bort under reng?ringen af mitt liter?ra d?dsbo, valde jag den utv?g att i hast och endast med flyktiga drag s?tta upp stommen till hvad jag velat utf?ra, och d? detta ?r gjordt lemnar jag mejseln ?t den, som ?r ung och som har den kraft jag saknar. M? han ge lif ?t det d?da r??mne, jag h?rmed ?fverlemnar ?t honom.
D? det icke ?r f?rsta g?ngen vi arbeta tillsammans och det icke fins n?gon punkt der ett f?rst?ende oss emellan vore en om?jlighet och der den ene m?ste f?rkasta hvad den andre utf?rt, s? hoppas jag att han icke finner sk?l att vid detta mitt liter?ra testamente g?ra sig urarfva.?
Med dessa ord, som finnas bland Ernst Ahlgrens efterlemnade papper ? ett par l?sa blad, inlagda i ett omslag ? hvilket i skifferskrift l?ses: Efter min d?d--?fverlemnar jag Modern i allm?nhetens h?nder.
K?benhavn i November 1888.
AXEL LUNDEG?RD.

F?RSTA KAPITLET.
I Centralstationens vestibul stodo tv? unga m?n och s?go ut i den gr? oktobermorgonen som gaf den ?ppna platsen derutanf?r en pregel af kulen ?dslighet. Glesa sn?flingor dallrade ned, f?ste sig halfsm?lta p? f?nsterrutorna och letade sig i slingrande r?nnilar utf?r det daggiga glaset.
?Det pinar mig?, sade den ene af de tv?, som forts?ttning p? ett f?rut p?b?rjadt samtal. ?Bara derf?r, att hon ?r min mor skall hon anse sig ha r?tt att tr?nga in i mina angel?genheter. Hon skall ha anspr?k p? f?rtroenden och f?rtrolighet, denna fr?mmande menniska, som jag inte k?nner; hon skall beg?ra ?mhet och tillgifvenhet och hvad det heter allt det der, som m?drar fordra af sina sn?lla gossar.--F?r hon tror naturligtvis jag ?r en sn?ll gosse! det tro m?drar alltid--och hon k?nner mig inte. Jag har inte sett henne p? m?nga herrans ?r och hon ?r mig lika fr?mmande som mulattskan, hon har med sig. S?g--begriper du nu att det ?r pinsamt??
?Ahja...?
?Det blir att plocka illusionerna fr?n henne, den ena efter den andra.?
Kamraten s?g upp med en sk?lmsk blick och ett litet smil.
?Du s?ger att du inte k?nner henne?, sade han. ?Men n?r allt kommer omkring ?r det kanske en liten hygglig mamma du f?r s?h?r till sk?nks p? gamla dar.?
?Liten? Hon ?r tre alnar l?ng. Och hon har rest omkring med ett anatomiskt museum. Kan du t?nka dig hur en menniska m?ste bli af att i tjugo ?r flacka verlden rundt och f?revisa ett anatomiskt museum! Ladyn--till det yttre. Men i bottnen? Det ryser i mig. Kanske som k?rna denna storstadsfr?ckhet, som man finner hos cirkusartister och liknande individer. Och s? kanske penningdryghet p? k?pet! Den der som ?r dr?ggen, sedan rikedomen tagit slut. Hu!... Detta att skryta med allt hvad man egt och haft och ?tit och druckit och varit med om...?
Den andre h?rde p? med samma godmodiga smil:
?Det ?r r?tt! M?la bara hin h?les mamma p? v?ggen. Dess mer angen?mt ?fverraskad blir du om du finner, att hon ?r en mycket vanlig liten dussinmamma, som inte g?r en katt f?r n?r.?
?Jag mins att jag f?rr i verlden k?nde en viss h?pen beundran f?r hennes toaletter och tyckte att hon s?g mycket utl?ndsk ut. Inte hade jag d? f?rst?nd p?, att allt det der mycket v?l kunde g?mma tomhet eller kanske r?het--Det ?r vidrigt med s?dana der band, som hela ens natur uppreser sig emot.?
?N?--herre Gud--band? Man ?r v?l inte bunden f?r hela lifvet, fast man r?kar till att ha en mor.?
?Ja, men n?r hon nu inte har n?gon annan ?n mig!? kom det i irriterad ton fr?n den vr?ngsinte sonen. ?Hennes far ?r d?d--och andra anh?riga har hon inte.?
?N?-ja! ?n se'n? Det fins m?nga som f? vara ensamma och lefva ?nd?.?
?Ja, men om hon nu inte kan! Det ?r barnsligt, men jag skall anse det som en skyldighet att ta mig af henne. Ja! Det ?r dilemman.