Förvillelser

ꗆ
F?rvillelser, by Hjalmar S?derberg

The Project Gutenberg EBook of F?rvillelser, by Hjalmar S?derberg This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: F?rvillelser
Author: Hjalmar S?derberg
Release Date: June 19, 2007 [EBook #21862]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK F?RVILLELSER ***

Produced by Louise Hope and The Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Hjalmar S?derberg
F?rvillelser

Albert Bonniers F?rlag

www.albertbonniersforlag.se
ISBN 91-0-057937-8 ? Hjalmar S?derbergs r?ttsinnehavare 1895 F?rsta utg?va 1895 Delfinserien 1963 Andra utg?van 2002 Printed in Denmark N?rhaven Paperback A/S Viborg 2002

I
En ung herre i m?rkbl? v?rrock och r?da handskar kom ut ur en butik vid Arsenalsgatan. Handskarna voro alldeles nya, han hade just k?pt dem i butiken.
Han var helt ung, knappast tjugu ?r.
Det var en av de sista dagarna i april, en orolig dag med hafsbl? himmel och stora seglande molnflockar, en nyckfullt leende dag med sol och mulet i hastig v?xling och med skarpa vindilar ?sterifr?n, fr?n sk?ren, fr?n havet. Klockorna i Jakob sj?ngo och d?nade, det var en gammal diktare som begrovs.
-- Se Tomas, god dag, i nya r?da handskar... Jag gratulerar dig till din medikofil, jag s?g det i tidningen i g?r. Vad har du haft f?r dig p? sista tiden, jag har inte sett dig p? flera dar...
Det var Johannes Hall, en h?gv?xt, m?rklagd ung man, sex eller sju ?r ?ldre ?n Tomas Weber. Han hade icke n?gon egentlig syssels?ttning, men det beh?vde han heller icke, ty han hade f?r en tid sedan helt of?rmodat f?tt ett r?tt betydligt arv.
-- Jo, jag s?kte dig b?de i g?r och i f?rrg?r, men du var inte hemma, som vanligt... Kom nu, s? g? vi ner p? Oriental och fira min examen med en flaska rhenvin.
-- Ja, varf?r inte...
Gatorna vimlade av m?nniskor. Det var en av de f?rsta v?rdagarna, ty v?ren hade kommit sent. Vid vartannat steg m?tte man en svartmuskig och godmodigt leende ballongf?rs?ljare med sitt f?rglysande knippe av gummibl?sor, fyllda med gas. Mitt p? trottoaren vid Karl XII:s torg stod en grupp av gapande barn och halvvuxna gossar med n?sorna i v?dret och ?gonen riktade mot en r?d prick i den bl? rymden -- en l?sskuren ballong, som seglade bort ?ver taken.
Tomas gick och sm?log f?r sig sj?lv.
-- Du ser upprymd ut i dag, anm?rkte Hall, har det h?nt dig n?got?
-- Nej, jo... Jag s?g en flicka nyss, i handskbutiken d?rborta... Hon hade s? r?dda, r?dbruna ?gon.
-- Jas? hon, ja hon ?r mycket bra. Jag har ocks? k?pt handskar d?r ett par g?nger. B?da g?ngerna blev jag k?r i henne och f?resatte mig att g?ra n?gonting ?t saken, men sedan gl?mde jag bort det.
De hade kommit ut p? Blasieholmshamnen. Sk?rg?rdsb?tarna vid kajen hade r?da f?rgklattar, som lyste i solen. Str?mmen l?g bred och bl? och tom; sj?farten hade ?nnu icke kommit riktigt i g?ng f?r ?ret.
-- Hur gammal tror du att hon ?r?
-- Jag vet inte. Tjuguett, tjugutv? ?r.
Det var tomt p? kafé Oriental. Som bleka skuggor gledo uppassarna av och an i korridorernas skymning.
Hall kastade sig halvliggande p? en av de breda, l?ga sofforna, vilkas brokiga ?sterl?ndska v?vnader g?vo rummen deras pr?gel av haremsgemak. Tomas Weber tog plats i en karmstol av fl?tad halm.
Solljuset str?mmande in i en bred, guldgul flod genom f?nstrets m?ngf?rgade glas med dess gula liljor och r?da tulpaner.
Tystnaden dr?mde under taklisternas arabesker.
-- Har du n?got att r?ka? fr?gade Tomas.
Hall tog upp sitt cigarrettfodral.
Vinet kom in. Man s?g p? vippningen av kyparens fracksk?rt, att det var n?gonting mycket dyrt. Tomas hade f?tt en del pengar av sin far med anledning av sin examen, och han hade ingen h?gre ?nskan ?n att g?ra slut p? dem.
Tomas Weber hade ett ?ppet ansikte med bl? ?gon och ljusbrunt, bak?tstruket h?r. Den r?tt stora och likv?l fint skurna munnen uttryckte ett kraftigt beg?r att taga f?r sig av vad livet kunde bjuda. Han var spensligt byggd och n?got under medell?ngd.
-- Vet du vad, Hall -- jag tr?ffade M?rta Brehm i g?r afton, hos Mortimers. Vi talade med varandra n?stan hela kv?llen om n?got som jag nu har gl?mt. Hur kan man gl?mma n?got s?dant? Hon hade en vit ros i br?stet.
Hall sm?log.
-- S?, ?r hon ?nnu din stora passion? Det har hon nu varit i n?ra ett halvt ?r.
-- Ja, och jag ?r r?dd att hon kommer att vara det ?nda till ?rets slut.
Hall nickade tankspritt gillande. Han hade ett gr?hyat, n?got ?rrigt ansikte med en smal, m?rk mustasch, och han s?g flera ?r ?ldre ut ?n han var. N?san var skarp, och de stora bruna ?gonen hade en flackande blick.
-- Jag hoppas att jag f?r henne till bords vid Arvidsons middag i n?sta vecka, fortsatte Tomas. Du kommer v?l ocks? med?
-- Jag tror det.
Hall