Folkungaträdet

ⱊA free download from http://www.dertz.in ----dertz ebooks publisher !----

Folkungatr?det

The Project Gutenberg EBook of Folkungatr?det, by Verner von Heidenstam This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Folkungatr?det
Author: Verner von Heidenstam
Release Date: September 4, 2004 [EBook #13371]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FOLKUNGATR?DET ***

Produced by PG Distributed Proofreaders.

VERNER VON HEIDENSTAM
FOLKUNGATR?DET

Folke Filbyter

1.
Hur dv?rgarna l?mnade fr?n sig hornet M?negarm och hur ett fr? g?mdes i mullen, innan ett stort tr?d kunde v?xa, det skall h?r beskrivas. H?r skall ber?ttas om en sl?kt, som vann h?gsta ?ra och sedan sp?rl?st sopades fr?n jorden. Vad de m?ktiga av denna ?tt t?nkte om sina guldkronor, n?r deras livsdagar stupade som kalla och slippriga trappsteg ned till helvetet, och de olyckliga och ?mkade om sina fj?ttrar, det skall ocks? bli sagt. M? de, som vilja veta det, lyssna. Ingenting skall bli f?rtegat. O?versk?dliga avst?nd breda sig mellan dem och oss, men alla m?nnisko?den susa under fingrarna p? samma spinnerskor.
P? landets ?stra kuster kr?kte sig en havsvik djupt in mellan klipporna. En sk?ldm? hade d?r blivit gravsatt p? sin stol, i full h?rbonad med spjutet mot axeln. H?gen var den v?ldigaste i nejden och syntes l?ngt fr?n yttersj?n till ett m?rke f?r de seglande.
M?nga minnesstenar voro ocks? resta p? stranden, n?gra ohuggna och mossiga, andra ristade med runor. Ingen v?g ledde dit, och det var l?ngt till n?gon k?pstad eller g?rd. Under vintertiden syntes s?llan n?gra sp?r efter m?nniskor, fast ?nda till trettio skepp kunde st? uppdragna i sn?n, v?l ?vertj?llade med n?ver och granris. F?rst efter G?je m?nad, n?r det v?rade, kommo vikingarna ned fr?n bygderna. De f?rde d? med sig verktyg och timmer p? sina k?lkar och ?tf?ljdes av en m?ngd s?ljare, som reste sina vadmalst?lt i en rundel omkring sk?ldm?ns h?g. Under n?gra veckor r?dde d?r nu samma liv som vid en tingsstad. Yxorna h?ggo och tj?rgrytorna kokade, ?nda till dess skeppen blevo satta i vattnet och gingo till havs. Sedan l?g snart trakten ?ter lika ?vergiven.
En g?ng p? senh?sten kom ett h?rt v?der fr?n sj?n. M?sarna kastades bakl?nges av bl?sten och satte sig som kr?kor innerst p? ?ngsmarkerna. Det stod en v?gg kring havet, s? att solen gick ned utan aftonrodnad. I r?mnan p? en stormsky, som stannade ?ver gravf?ltet, upptindrade redan den f?rsta stj?rnbilden.
P? sk?ldm?ns h?g stod den kv?llen en finndv?rg, som hette Jorgrimme. Han var helt och h?llet kl?dd i ludna r?vskinn. Trolltrumman h?ngde p? ryggen, och i den silverkedja, som tj?nade till b?lte, bar han en m?ngd torsviggar och stenknivar. Han stod med ryggen ?t havet och lyddes in?t landet. Slutligen lyfte han b?da tummarna och b?jde sig och ropade ned i h?gen:
--H?gbor! H?ren I? I kv?ll gr?ta kvinnorna i h?ganloftsalen p? F?resvall. L?ng ?r v?gen dit, sju dagsresor l?ng, men aldrig f?rr h?rde jag en s?dan veklagan. Aldrig f?rr gick en s?dan fasa ut ?ver landet.
En stund s?kte han i det frusna gr?set och hopsamlade n?gra torra ?rter, men sedan stannade han igen och lyssnade.
--Sl? ett h?rt slag p? din sk?ld, h?gjungfru! sade han. V?ck dina gelikar ur d?dss?mnen! Nu knarrar golvtiljan bakom offerstenen i svearnas heligaste gudahov. Det ?r Asa-Tors bel?te, som sk?lver. F?rbarmande, f?rbarmande ?ver allt levande!
Som han ?nnu talade visade sig en hemv?ndande vikingaflotta vid synranden. Alla skeppen styrde j?msides i rad med lutande master och sv?llda segel. En lurs b?lande lj?d genom stormen, och tre av skeppen f?llo d?rvid undan f?r vinden med sk?ldm?ns h?g till inseglingsm?rke.
De andra brusade vidare ?sterut i ett moln av yrsn? och v?nde runt landets udde mot norr. Det var de allvarliga och krigiska uppsvearnas skepp, tv? och tjugu i antal. Hotande voro de ocks? att se med sina mordrunor p? seglen och alla gapande drakar, grinande galtar och st?ngande tjurar, som brottades med vintrigt Eystrasalt. Det g?llde att f?re isl?ggningen hinna till invatten vid Sigtuna, och n?gra ?mnade sig ?nda till de vassrika dystr?nderna vid Aros. D?r skulle fetaktig offerr?k h?lsa dem fr?n var sten. Horgabrudarna skulle komma ?nda ned till vattnet och signa skeppen med blodst?nkning och vifta med kvistar fr?n det evigt gr?nskande, heliga tr?det vid Uppsala h?gar. Till allt detta l?ngtade svearna, och det fanns inga rev att taga in p? deras segel. De hade svurit en ed att aldrig v?ja f?r en stormby eller g? i n?dhamn.
Det mellersta av de tre skepp, som nyss med luren bjudit de andra farv?l, bar d?remot Freyjas huvud i f?rstammen. Det hade likv?l slutligen blivit s? stort genom alla h?ngande och upp?tv?nda istappar, att p? detta best?ndigt v?xande havsvidunder ingenting l?ngre kunde urskiljas av Vaners ljusa och ?ppna drag. Stambon, som fullt rustad satt i f?ren,