Eros begravning | Page 9

gammal, m?rknad gr?t, kunde tyckas. Ansiktet var stelt som tr? men med r?rliga, l?deraktiga l?ppar, som ?n s?gos in, ?n bl?stes ut, ?n drogs is?r och blottade en j?mn och bl?ndande tandrad i ?vre k?ken, tre gulnade betar i undre. Det var tante Sara. Men hennes godhet, blygsamhet, ?mhet, f?rsynthet kan ingen v?rdigt beskriva. Och n?r nu den gamla, bl?ndad av solen och oveten om alla de andra, str?ckte sig ut f?r att skaka en meterl?ng fl?ta, hopsnodd av under ett halvsekel avkammat h?r, svart, gr?nat och vitt, samt rullade den till en praktfull korg och ett beh?vligt skydd f?r hj?ssan, ropade alla hurra! Leve tante Sara! Dock icke p? en g?ng och taktfast utan ropen h?jdes ?n h?r och ?n d?r och kilade kors och tv?rs ?ver fasaden. Det l?t som d? skator i skilda bon kivas och skratta; men gumman f?rlorade ej sin h?llning, blygsam och v?rdig, utan neg till tack f?r varje nytt hurra och f?ste under tiden sin fl?ta.
?ntligen tystnade klockan i gruset.
Och ?ntligen ?ppnades det ?ttonde f?nstret, bel?get rakt ovan fru Olgas. Ludwig von Battwyhl, svept i en kanariegul sovrock med svarta uppslag och sleifer, h?vde sig ut och gjorde en ofrivillig bock, s? att det rufsiga h?ret daskade ned i pannan. F?nsterkarmen tr?ffade honom h?rt i magen. Herregud, t?nkte han, det m?ste bli en ?ndring! Han satte knogen med kraft i ?gonvr?n och borrade l?ngsamt ut s?mnen; han g?spade stort men ljudl?st, bet?nkte sig, g?spade ?n en g?ng och nu med ett illvr?l. Han tuktade sin mun med ett h?rt slag. Vad jag ?r r?! t?nkte han. Det m?ste bli en ?ndring! En r?st ropade:
Ludwig! Gratulera tante Sara! Det ?r hennes namnsdag.
Han sp?rrade upp ?gonen, och i det han tog ett stadigt tag om f?nsterstolpen, hoppade han upp p? karmen och steg ut p? blecket. Sex damer skreko men den sjunde, tante Sara, stod parat att taga mot gratulationen. Och han sa:
K?ra tante Sara! Det ?r din namnsdag i dag och du ?r s? s?t. Ja, det ?r min uppriktiga mening, fast andra tycker att du ?r ful. Hade jag r?d, skulle jag ge dig l?st?nder till underk?ken. Men jag ?r en fattig gosse och jag ?nskar dig allt gott. Undantagandes en riklig avkomma.
Ludwig! skrek Lizzy.
Lizzy? parerade han prompt och tj?nstvilligt. Och bekymrad tillade han: Var det klumpigt sagt? Jag kom att t?nka p? bibeln och den risk, som vidl?der m?ng?riga Saror. Andra ?ro vid den ?ldern f?rskonade. Men det ska bli en ?ndring. Gomorron Lizzy. Gomorron Betty. Gomorron tante Karolina. Jag hoppas, att du har sovit gott? Gomorron Lotten. Gomorron lilla s?ta Brita. Och tack f?r i natt! Jag dr?mde att vi l?g i syskonb?dd--
Ludwig! skrek fru Olga. Han hoppade till s? att blecket knakade, och stirrade f?rskr?ckt ned p? henne.
Jas?, det ?r du Olle, sa han. Gomorron.
Olle var hennes smeknamn, ett p?hitt av Jan-Petter.
Du ?r r?! sa fru Olga.
Ja, medgav han, det ?r jag, men det ska bli en ?ndring. Jag har haft en gemen dr?m--
Han stirrade ned i backen, rynkade pannan och gjorde en min som om han svalt ricinolja.
Om mig? fr?gade Brita, tog polkagrisen ur mun.
Nej, inte om dig. Det sa jag f?r att retas. Jag dr?mde om ett annat kvinns. Det var inte n?gon av er. Jag tror inte, att jag k?nde henne. Vi gingo p? myren och kommo till Spillebobrunn. Vi stodo alldeles vid vasskanten och gnabbades lite. R?tt vad det var, ville hon knuffa mig i brunn. Jas? du, sa jag, tog henne i h?ret och b?jde henne bak?t. Jag t?nkte att jag skulle kyssa henne p? halsen; men i st?llet tog jag upp min jaktkniv och skar av henne strupen--
? hu! skreko damerna. ? hu, vad du ?r r?!
Han h?rde dem knappt; dr?mmen satt ?nnu kvar i honom. Han knep h?rt ihop ?gonen och hela kroppen riste av v?mjelse. Han mumlade:
Jag blev alldeles blodig. ?nda upp i ansiktet--
Pl?tsligt ropade Brita:
D?r kommer Casimir Brut!
Ludwig hoppade in i rummet. I Casimir Bruts n?rvaro uppf?rde han sig alltid som en ung gentleman och till?t sig inga pojkstreck. Han hyste en fanatisk tillgivenhet f?r schweizaren, delvis beroende p? den omst?ndigheten, att Casimir var den ende, som grundligt agat honom.
F?rvaltaren kom fr?n parken och gick tv?rs?ver g?rdsplanen mot h?gra flygeln. I ena handen h?ll han sin ridk?pp, i den andra n?gonting som liknade en r?dprickig snusn?sduk. N?r nu damerna och Ludwig i korus ropade: Gomorron Casimir! Gomorron Brut! Gomorron f?rvaltaren! knycklade han hastigt ihop n?sduken och stoppade den i fickan. Han lyfte lite p? m?ssan och fortsatte sin v?g. Fru Olga hejdade honom.
Brut! ropade hon. Har ni sett till Bollan?
Han stannade men v?nde sig inte om. Fru Olga fortfor:
Jag skickade ut henne ett ?rende och vips kom en av era torvupptagare och la beslag p? henne. D?r ser ni!
Han v?nde sig l?ngsamt om, tog n?gra steg mot huvudbyggnaden, stannade.
Hur vet hennes