Eros begravning | Page 8

just gripa tingesten, d? pekfingrarna pl?tsligt sk?to fram som f?llknivsblad och g?vo klockan en gemensam knuff. Den vacklade, den f?ll, den krossade sitt glas mot sanden; det gl?nsande nickelfodralet sprack men slagverket fungerade oklanderligt. Fru Olga skrek till och h?vde sig ut genom f?nstret. Klockan l?g i sanden och ringde. Bevingade kryp kretsade surrande kring linden; svalor skuro genom luften och sn?rtade den med sina vingar; korna b?lade efter mj?lkpigorna; katten satt p? solurets h?ll och tv?dde sig efter nattens jakt; hunden s?g p?; g?sflocken betade i parkens gr?s. Lat och lurig, tung av s?ta dofter drog vinden fr?n v?stan till ?stan motande framf?r sig en maklig, vitullig skock. Det var morgon, det var h?gsommar, det var Saradagen.
Och ett efter ett ?ppnades fasadens f?nster. F?rst ett i nedersta raden, det andra fr?n v?nster, och ut stack ett sl?tkammat huvud med bena ?ver hj?ssan, fl?tsn?ckor ?ver ?ronen, med ovalt ansikte, ovala ?gon, krum liten n?sa, b?gformiga l?ppar och mellan l?pparna en stor polkagris. Det var Brita Djurling, fru Olgas systerdotter. D?rp? ?ppnades f?nstret i andra raden l?ngst till h?ger, ?ppnades med en skr?ll och ut v?llde tv? starka skuldror, nakna, feta, brunbr?nda av solen och som knoppen p? en soppterrin s? vilade p? den breda kroppen ett alltf?r litet huvud, bukkindat och trint, r?tt och omgivet av r?da testar. ?ver n?sans k?ttiga rygg red p? sned en skraltig och vinglig pincené med morgonimmiga glas och i v?nstra mungipan h?ngde en helt liten snugga, syrlig att d?ma av den bruna s?sen p? hakan. Det var Lotten Brenner, v?rdinnans syssling p? m?dernet och kusin till den n?st siste ?garen av Larsbo. Hon harsklade dovt och spottade l?ngt ut p? g?rdsplan. H?rn?st ?ppnades ett f?nster i tredje raden den h?gsta och ett vackert och sj?lfullt anlete kom till synes, ganska likt fru Olgas fast?n mera f?rfinat, ?ven mera ?ldrat och med blekare f?rger, ?gonlocken h?jdes aldrig helt och munnen log ett f?rteget, tankfullt, roat och medlidsamt l?je, som om hon st?ndigt lyssnade till vackra men sorgliga saker; men i sin dagliga g?rning lyssnade hon s?kert till annat, doktor Karolina Willman, den ber?mda magspecialisten. H?r p? Larsbo bodde hon alltid h?gst upp under taket och i en t?mligen torftigt m?blerad kammare, ty fr?n dess f?nster hade hon fri blick ?ver Mosj?n och kunde med kikarens hj?lp se svanorna simma i vassen. ?nnu ett f?nster slogs upp, ljudl?st men snabbt, i andra v?ningens mitt, just t?tt bredvid Olgas. Med sokratisk n?sa mellan djupbl?, n?rsynta ?gon och sk?ra, finhyllta kinder visade Betty Willman sin n?tta person, drog munnen sidleds som flundran, d? hon s?g den i gruset troget ringande klockan, s?nde en snedblick mot himlen och en annan mot Olga, n?s ?t solen som stack henne rakt i uppn?san och dolde sitt ansikte i smala, vita, bl??driga h?nder. Det sj?tte f?nstret slogs upp i nedersta raden ej l?ngt ifr?n Britas. H?r bodde den fagra Lizzy, om vilken det sades, att hon ?gt en trolovad f?stman i var fakultet och i den filosofiska tvenne, men att hon nu, sedan fakultetsindelningen befunnits mindre l?mplig, l?t professurernas antal best?mma kavaljerernas, designerande var g?ng med sitt val en papabilis. F?rtal, givetvis, men v?rdigt de svartaste, rikaste knollrigaste lockar, som n?gonsin skyddat stora och djupa kunskaper i fornnordiska spr?k. Hon h?lsade dagen med en susande g?spning f?ljd av ett dovt och mullrande ljud ej olikt ?skan; hon str?ckte de fylliga armarna till en gest à la Müllers system men avbr?t sin ?vning f?r att krafsa sig h?rt kring ?gon och n?sa och h?r och var p? den halvnakna kroppen. Till sist skrek hon ett kraftigt gomorron och nickade glatt till h?ger och v?nster ?t s?mndruckna v?nner. Men ?ver det v?nstra ?rat sv?vade l?tt som en fj?ril, fast intrasslad i h?ret, en gl?md papiljott, brokig och klippt ur en modejournal. Slutligen och f?r att fylla sjutalet, ?ppnades l?ngsamt, f?rsiktigt, med n?got darrande h?nder det lilla fyrkantiga f?nstret mitt?ver sj?lva portalen. Och hon, som nu kom till synes, var om ej st?llets s? dagens genius: fr?ken Sara Sch?nthal, en fattig judinna, till skillnad fr?n alla de andra utan ringaste blodsband med g?rdens v?rdinna. Om hon kommit i sl?kten som guvernant eller s?llskapsdam eller hush?llsmamsell, det ?r numera ok?nt. S?kert ?r, att hon varit f?rtrogen med den saliga professorskans flickhemligheter och att sen dess ett tjugutal ungm?r av tvenne generationer anf?rtrott ?t tante Sara allt, som kan komma ett hj?rta att brista av fr?jd eller sm?rta, och lite d?rtill. Icke f?rty var hon tunn och torr och tom som ett oskrivet pergament, gulnat och svartnat, skrynklat och sprucket till ol?slighet redan innan det pr?ntats. N?san h?jde sig som ett tungt, bugnat, skrovligt och murket bogspr?t stagat av kraftiga rynkor, som l?pte tv?rs?ver kinderna och hade sitt f?ste vid ?ronens bas; men ?ronen sj?lva h?ngde som slaka segel. ?gonen t?cktes av sv?llande svartbl? kuddar, fyllda av