Bland ödebygder och skär

Bland ?debygder och sk?r, by Daniel Sten

The Project Gutenberg EBook of Bland ?debygder och sk?r, by Daniel Sten This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Bland ?debygder och sk?r Ber?ttelser fr?n Finland
Author: Daniel Sten
Release Date: May 25, 2006 [EBook #18447]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BLAND ?DEBYGDER OCH SK?R ***

Produced by Matti J?rvinen and PG Distributed Proofreaders.

BLAND ?DEBYGDER OCH SK?R.
BER?TTELSER FR?N FINLAND
Af
Daniel Sten [Ina Lange].
F?rst publicerad av Albert Bonniers f?rlag 1884.

H?rda sinnen.
1.
Gamle Erkko uppe p? Salmi g?rd kallades vanligen, eftersom han var den ?ldste husbonden i hela socknen, ?Salmen Ukko?. ?ttiofyra vintrar hade sn?at in hans egor, dem han redan i vaggan ?rft af fadern, och den ?ttiofemte sommarens varma augustisol h?ll just p? att r?d och str?lande g? ned ?fver hans ?krars gula, b?ljande str?ckor. Det var en vacker syn att fr?n g?rdens trappa se ned ?t f?lten. Stora skylar reste sig l?ngs hela g?rdesg?rden, och midt p? ?kern s?g man, huru en skara m?n i hvita skjort?rmar, h?ga st?flar och sn?fva byxor skar r?gen allt hvad de f?rm?dde, medan qvinnorna i sina r?da och brokiga dr?gter bundo ihop k?rfvarne.
Den gamle stod med pipan i munnen och blickade dit ned. Fem s?ner, af hvilka fyra med hustrur och barn, str?fvade der borta i sitt anletes svett med sk?rdearbetet och bitr?ddes af g?rdens trenne dr?ngar och pigor. Det gick flinkt undan, men rynkorna i Salmen Ukkos panna blefvo ej jemnare. Hans bruna, f?rade ansigtes skarpa drag fingo ej ett v?nligare uttryck, fast?n solen lyste derp? med sina r?daste str?lar, och hans tunna l?ppar hopknepos ?n fastare, d? han observerade, att qv?llen led och ?nnu en tredjedel af ?kern stod oskuren.
-- Mor, -- ropade han, v?nd ?t stugan, -- mor, du beh?fver inte ge dem morgonmj?lk till qv?llen; mindre duger ?t s?dana der od?gor! Lata ha de varit och styfva i armarne! Gud vet, huru du fostrat dina barn, d? du inte f?tt folk af dem, fast jag hjelpt till och l?rt dem det lilla de verkligen kunna! H?r du, st?ll fram surmj?lk i muggarne, v?l p?sp?dd med vatten... S?dant arbete, s?dan l?n!
Mor st?kade inne i stugan. Hon h?rde fr?n den ?ppna d?rren alltsammans, men fortfor tyst och stilla att derinne syssla med grytor och fat.
-- Mor, -- ropade Ukko ?nnu en g?ng, -- det ?r ju l?rdagsqv?ll, eller hur?
-- S? ?r det, -- svarade gamla Annika med sin l?ga basst?mma.
-- Och det ?r min ?ttiofemte f?delsedag, ?r det inte s??
-- Den ?ttiofemte, ja, -- h?rdes det inifr?n.
-- Och de v?nta sig kalas i dag, kan jag f?rst?? -- fr?gade Ukko vidare.
-- Nog g?ra de det, -- bestyrkte mor.
-- Ha, ha ha, -- skrattade gubben, -- d? ska de bli l?nga i synen. Gr?ten g?r nog ned ?nd? och str?mmingen likas?. Koljan ?r s? f?rsk, att l?ngtan efter mj?lken skall bli dubbelt stor. S?dana latvargar! Sv?lt skulle de ha, barkbr?d och k?llvatten! Du ringer inte ?nnu p? en halftimme, mor!
Mor bara teg. Hon ?ste en skopa vatten i kitteln, der den svarta r?gmj?lsgr?ten kokade, r?rde h?rdt i bottnen, satte slefven p? kant och skyndade till bordet. Der, l?ngst inne i stugan upptog det hela l?ngv?ggen. Det var ett stort bord, groftimradt och starkt. Renskuradt och snygt bar det f?r tillf?llet sin b?rda af fjorton kuvert, hvart och ett best?ende af en mj?lkst?fva, en lersk?l afsedd f?r gr?ten, en tr?sked, ett litet fat r?gadt med salt str?mming inlagd i saltlake, och ett duktigt, svart h?lbr?d. F?r resten hvarken knif eller gaffel, on?dig lyx f?r dem som ha b?de t?nder och h?nder, tyckte man.
Mor tog mj?lkk?rlen, s?som det befalts henne, bar ut dem tv? och tv? i boden och ?terkom med stora tr?st?nkor fylda med af humle och malt starkt doftande, men ?nnu oj?st svagdricka, vattenhaltigt och s?taktigt oaktadt sin bruna f?rg. S? skyndade hon s? fort hon f?rm?dde tillbaka till gr?tkitteln, lyfte den af trefoten, fast?n l?gan fr?n en v?ldig stock?nda slog henne n?stan upp i ansigtet, skakade kraftigt om grytans rykande inneh?ll och b?rjade ?sa upp den i v?ldiga portioner, hvar och en kryddad af en god nypa salt.
Nu var allting f?rdigt. Aftonsolen kastade ett r?dt skimmer genom det dunkla, med tjocka spindelv?fvar beh?ngda lilla dubbelf?nstret ?t vester och f?rjade r?ken inne i stugan i en skiftning af r?dbrun koppar. Det svarta bjelktaket framstod i denna belysning s? tydligt: man kunde inne mellan br?dspetten se, huru de bruna torrokanerna[1] vandrade af och an deruppe eller stodo i grupper, medan de yngre exemplaren af detta i Finland s? rikligt f?rekommande husdjur kilade fram och ?ter mellan takspringorna eller g?fvo sig af l?ngs v?ggarne p? promenad ned till golfvet och derifr?n