Barnen ifran Frostmofjaellet | Page 2

hvarderas s?rm?rken i natur, spr?k, folklif. S?dana b?cker skulle m?jligen komma att uttr?nga den osunda kolport?rlitteratur och jolmiga s?ndagsskollektyr, som nu frestande bjudes eller p?tvingas barnen i alla de tusentals hem, d?r man ej har r?d att ink?pa praktupplagan "af tv?-, trekronorsb?cker som n?jesl?sning f?r barnen". Ja ungef?r s? d?r klubbade han p?, talaren. Hans ord och tankar rotf?ste sig hos mig. Redan d? besl?t jag att mitt n?sta arbete skulle bli en "N?jesbok" i ofvann?mnda riktning f?r barn, med typer just fr?n arbetsklassen.
Det ?r barn fr?n f?rfluten tid. De allmogebarn, som jag d? k?nde och lefde midt ibland, d?r uppe i ?dalen, som jag har tagit mig f?r att skildra i det jag l?tit sju stycken f?r?ldral?sa sm? p? egen hand ge sig ut fr?n hembygden d?r, under h?rda n?d?r barkbr?d och sv?lt och fattighus ?r hvad som v?ntar dem.
"Mor", hvaraf minnet f?ljer de af hennes l?ror och exempel genomtr?ngda barnen har jag tecknat efter typen af de allmogekvinnor, hvilka d? ?tminstone icke voro n?gra m?rkliga undantagsm?nniskor ?fven i de fattigaste hemmen.
Modern, som d? fick ers?tta skolan, eller, n?r den var ambulerande, l?nga tider af ?ret fick ensam s?rja f?r barnens undervisning, s?g minsann ej mellan fingrarna med dem hvarken n?r det g?llde "ordets" inh?mtande i den nu s? f?rk?ttrade utanl?sningen, eller dess till?mpande i ett arbetsgladt tuktadt sedligt lif inom stuguknutarna, d?r f?r?ldrarna d? ?nnu ?gde myndigheten.
Det sj?ngs mycket b?de i storg?rdar och sm?stugor den tiden. P? det enstr?ngade instrumentet, "spelstocken" tog man med str?ken "ut" ur "nummerboken" den st?mma i koralen, som f?ll sig b?st f?r r?sten och som skulle ljuda samman i den fyrst?mmiga kyrkos?ngen p? s?ndagen. Fiolen lj?d vid fester och glada tillst?llningar, ofta till sprittande l?tar af bondspelm?nnens egen komposition. Andliga s?nger, folkl?tar och visor tonade ut fr?n stork?k, f?bodvallar och dr?ngstugor under en smittande frisk arbetsgl?dje. Det l?g poesi ?fver arbetet, barnen lockades d?raf. Det var ej med tyngd i lynnet och surmulenhet de f?ljde far och mor i arbete. De voro hemmastadda i stall och ladug?rd hos getter och f?r samt l?rde sig att f?rst? naturv?rldens h?ga, intr?ngande spr?k under vistelse i skog och mark, p? getstig och i f?bodar.
"Ante", "M?nke", "Per Erik", hvilka traska de ?ndl?sa v?garna fram, ?ro omedvetna om de etiska begrepp, den skarpa sanna blick f?r natur och folkets sinnesriktning, de d?runder tillv?lla sig. Maglena, "som ser d?r ingenting finnes att se", och "h?r d?r ingenting kan h?ras" och hvilken, ett naturens ?lsklingsbarn som hon ?r, kan sjunga och dansa midt under n?d och faror -- hon skall ge af sitt hj?rtas, sin fantasis rika skatter till dem som under lifvets h?gsta ?fverfl?d lida brist p? s?dan helig g?fva.
Ante skall en g?ng med kraft och ?fvertygelse och med ordets makt k?mpa emot det stora onda, som f?rt?r folket och hemmen. Han har redan, innan han med sm?syskonen tr?dde in i en g?rd, kunnat se och bed?ma om nykterhet, ordning och arbetsgl?dje h?llo den vid makt, eller om superiets f?rbannelse tryckt f?r?delsens st?mpel ?fver folk och kreatur och allt d?r b?de utom och inom. Antes blick har varit sk?rpt genom den ?ngest han erfarit att syskonen, M?nke, Per Erik, Anna-Lisa, Maglena, att dessa sm? stackare, som han p? eget bev?g dragit med sig ut fr?n hembygden skola besmittas af det onda, som m?ter deras ?gon, och han afskyr och fruktar detta onda, med en stark andes hela styrka. Mer och mer v?xer upp inom honom en till sist obetvinglig ?nskan om att med ord, genom kunskapens makt f? ge sig i strid mot detta onda. Han vill en g?ng l?ra folket att "f?rst? Guds r?st, och att hitta v?gen till himmelen". Barnen, och folket i g?rdarna f? delvis tala Norrlands allmogespr?k, detta f?r att bibeh?lla lokalf?rgen och l?ta fj?llbarnen kvarst? p? det plan i allmogev?rlden dit de h?ra, men fr?n hvilket de m?jligen i l?sarens tanke skulle l?sryckas om de, med den intelligens och beg?fning de dela med en del af de bildade klassernas barn, ?fven skulle kunna f?rfoga ?fver dessas uttrycksmedel. Det ?r kanske ej o?fvet att svenska barn l?ra att s?tta sig in uti de olika landsm?len, och b?r detta ej bli dem sv?rare ?n att komma tillr?tta med de utl?ndska och m?nga fr?mmande ord, hvilka vimla i ?fven v?ra barnb?cker, men hvilket missf?rh?llande jag icke utan sv?righet sett till att undvika.
Den snart uppv?xta generation, som en g?ng lefde sig in i en barnbok "En liten v?rld bland fj?llen" skola i slutet af detta arbete ?terfinna sina v?nner fr?n den tiden, b?de "Rofvorna" och "Anna Dea".
Meningen ?r att i en annan fortl?pande del ge en forts?ttning af Frostmobarnens tillvaro och olika utveckling i de hem de vunnit.
Jag ?lskar de d?r naiva, allvarsamma och dock ljust leende sm? ?fvergifna trulsungarna. Deras ?de finnes redan delvis i fantasien och delvis efter verkligheten fullbordadt i mitt inre.
Innerligt ?nskar jag, att