Barnen ifran Frostmofjaellet | Page 6

n?dde ned ?t kn?na p? henne, och s? desslikes mors trasiga, snedg?ngna k?ngor. Genom trasorna i dem stack starrgr?set fram, som man stoppat i till v?rme och fyllning.
Det var nog ett drygt g?ra, att en kall vinterdag g? genom milsl?ng skog i en s?dan bekl?dnad, och det var kanske inte att undra p? att Anna-Lisas annars icke o?fna ansikte med de bl? ?gonen och det ljusa h?ret, hade ett m?rkt, bistert uttryck.
Hon och brodern stretade ?ter iv?g med k?lken. Anna-Lisa muttrande och puttrande, Maglena helt upprymd -- s?g f?r sig en kungageterskas h?rliga tillvaro.
"Per Erik, M?nke, stanna", ropade hon till de b?da br?derna. I trasiga lappskor och fars s? allt f?r bedr?fligt illa passande kl?der tassade de iv?g p? ?mse sidor om Gullspira med deras h?nder i hennes ragg.
Pojkarna stannade b?da och inv?ntade skjutsen. De voro utleda och uttr?ttade p? den ?ndl?sa vandringen. "Manfolk" och p? sj?tte, sjunde ?ret s? mycket som helst, s? gnagde hungern ?nd? i sm? magar, bet k?lden i naglar och t?r, och tyngde kl?dpaltorna mer ?n de v?rmde. Men nog f?r det att de voro s? pass kariga att de kunde h?lla inne med j?mmer och klagan, fast t?rarna runno utf?r bl?frusna kinder, och sm? skuldror of?rm?rkt ryckte till af n?gon kort kv?fd snyftning.
"Hva ?r de nu d?" -- sade de, manligt ?fverl?gset, d?r de b?rjade g? bredvid k?lken. "Ska vi hj?lpe er te dra? Du t?r nog tr?ttne opp du Ante."
M?nke sk?t topplufvan, som tillh?rt farfar hos Sven P?lsons och n?dde honom ner om ?ronen, tillbaka ?fver hufvudskulten och gned of?rm?rkt bort m?jliga m?rken efter s? allt f?r omanliga t?rar.
Ante spottade i n?fvarna, tog tag s? att k?lkrepet skar knifsdjup r?nna i vadmalstr?jan just ?fver skuldran, d?r den gammal och sliten, som den var, inte t?lde vid v?rst mycket mer i slitningsv?g.
Han sp?nde i och drog, som om uppf?rsbacken de nu n?dde varit en glidande utf?rsbacke, iddes icke svara p? M?nkes ynkliga f?rslag. Det syntes ?nda ut p? den kullriga ryggen, s? bedr?fligt han tyckte det vara.
"Int kan ni dra oss allihop, det vet en v?l att s?nt ?r bara skryt", sade Maglena, som kommit i prattagen och inte fr?s s? mycket, sedan sm?systrarna kl?mde sig in emot henne och blifvit stilla, d? de somnat. "Men ni ska f? h?ra p? roligt."
"Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska ?t kungen. M?nghundrade getter har han, st?rre ?n Gullspira.'"
"Ingen get ?r som Gulispira, var s? god, du --" sade M?nke och s?g hotande p? Maglena.
"Jas?, -- har du sett getter fr?n Jerusalem kanske? Dom ha horn, som si ut precis som m?nen n?r han ?r ny och bl?nkande, s? de lyser om dom. Och s? kommer dom i tusen hundrade, och man sir dom springa ?fver myrmarken och ?ta myrb?r. "
"Ja han som hade s?na h?r. Jag skulle kunna ha i mig tusen kanner", gn?lde Per-Erik.
"Ja, dom ?t myrb?r" -- Maglenas r?st fick ett dr?mmande, l?ngtande tonfall. -- "Dom ?t myrb?r, f?r hela myran st?r full af s?nna --, och fil (gr?dde) ur stora hoar, kungen fr?gar inte efter de."
"Ja, om en ?nd? hade en k?rnfilbytta h?r", -- kved Magnus.
"? tunnbr?d s? mycke vi kunne dra p? k?lken", tilllade Per-Erik, med en ogillande blick p? den tarfliga last den nu bar.
"Tunnbr?d, f?rst?s, ?t kungens getter". -- Maglena fortfor med sin beskrifning, utan att i minsta m?n st?ta sig p? syskonens brist p? intresse f?r sj?lfva ?mnet och st?ndiga ?terkommande till matfr?gan.
"Ja, dom ?t tunnbr?d ur sm?krubberna."
"Dom va ju ute p? myran nyss. -- Getterna st? v?l int inne den tiden p? sommarn", anm?rkte Ante, som f?r att kunna h?ra p? Maglenas, hur tokigt det var, beh?ndiga spr?k, skjutit m?ssan snedt opp ifr?n ?ronen, s? att den h?ll p? att vippa bort fr?n hufvudet.
"Dom m?tt v?l in te kv?llen, f?r myggen och ?te (insekter) och f?r bj?rntasse (bj?rn), dom ?r nog inte fri han hos kungen heller."
"Hvem skulle villa vara ute och gete hela natten ocks? f?r den delen." Anna-Lisa blandade sig n?digt i samtalet. "G? ute och gete, d? en ska sitta inne och ?ta fl?sk, som dom steker hos kungen, s? flotte rinn och det luktar s? att -- ja s? att --"
Anna-Lisa fann icke ord att uttrycka hur h?rlig den lukten skulle vara, af stekt fl?sk.
"Och p?rer hela grytfyllor", tillfogade Magnus ifrigt.
"Som ha sprucki i skale, och som man f?r ?ta i kannevis", sade Per-Erik.
"Ja, se'n getterna ha f?tt. -- Ni ska f? h?ra. Dom kom ?fver myran och ha ?ti sej s? m?tt, att dom ?r lika rund, som suggan dom slaktade hos Sven P?ls i h?st."
"D? orka dom int fl?je s? faligt heller, s? en kan r? med att h?lla efter dom" sade Anna-Lisa gillande."
"N??j, dom g? s? d?r som suggan gick, just som s? hofverande. S? klif dom opp p? fj?lle. De lys som fr?n kanken (tuppen) p? kyrkan, i