Barnen ifran Frostmofjaellet | Page 3

sm?stugornas barn och barnen i storg?rdarna, trulsungarna i fj?llbyar och ?debyggd samt de goda, v?l uppdragna hj?ltarna och hj?ltinnorna ?fven skola l?ra sig att f?rst? och ?lska de sju sm? ?fvergifna barnen ifr?n Frostmofj?llet.
Furuliden Stocksund 20 april 1907.
F?rfattarinnan.
-----------------------------------------------------------------
N?D?R OCH BARKBR?D.
Det var n?d?r uppe i Norrland. "N?d?r" betyder, att man ?r s? godt som utan mat p? de st?llen, d?r barnskaran ?r stor och jordbiten, som man skall lefva af, liten.
Det g?r icke s? mycket att den ?r liten, n?r sommaren kommer tidigt, och kornet, som man d?r uppe bakar det hvita vackra br?det af, mognar redan i juli, s? att man kan f? fara till kvarnen och mala mj?l af det.
Inte heller g?r det s? mycket, om jordbiten ?r liten n?r sommaren ?r l?ng och lagom torr, s? att potatisen p? landet v?xer duktigt, och man p? h?sten i september kan f? ta opp b?de tjugu och trettio stora, granna potatisar fr?n den h?la, d?r man i juni satte ner en enda, men en med m?nga "?gon", ty fr?n hvart aldrig s? litet ?ga, eller litet rundt h?l p? en potatis, v?xer det ut rotstj?lkar, n?r den s?ttes ner i varm, torr sandjord.
Ja, n?r det blir "god?r" uppe i Norrland med mycket regn f?re midsommar, v?rme och stark dagg om n?tterna, d? sl?r bj?rken ut och st?r doftande fin och fager, d? den ett par dagar f?rut st?tt med kala brungl?nsande grenar. ?kerb?rsblommor sticka upp vid dikesrenarna, djupr?da i f?rgen som sm? rosenbarn. I den v?derleken bli de snart till sk?na, saftiga ?kerb?r.
De gr? stenh?llarna bli ?fverdragna med mattor af hvit- och violettf?rgade "natt och dag"-blomster, som leka tittut med sk?rblommande kattf?tter. Barnen binda sig kransar af dem, bygga sig lekstugor i sandgroparna, d?r de h?ga, granna r?mj?lksblomstren st? i t?ta st?nd, rosenr?da, stolta i h?llningen, och nyponbuskar med doftande rosor i blom titta ner p? dem ?fver den sluttande jordskorpan.
Det ?r gl?dje och skratt och stoj hvart man v?nder sig. Hvita, s?ta rofvor som man f?r ?ta af, och ?rter i fyllda skidor v?xa ute p? ?kern. Nog af br?d, sm?r, ost och annat godt och rart, finnes ?fven inne i sm?stugor och fattigmanshem.
Men under n?d?ren h?rs icke mycken gl?dje af. Sn?n ligger kvar till framemot midsommar. Rofvorna, hvilka sent s?ttas ner som fr?n i jorden, hinna knappt knyta sig till en liten potatis' storlek, f?rr?n frosten kommer och g?r det s? h?rdt och tr?ngt omkring dem, att de ej kunna v?xa. ?rtskidorna h?nga vissna som sm? svartnade trasor ute p? ?rt?kern, -- inte en enda ?rta blir det i dem. Likadant med kornaxen, som bruka h?lla sig s? stolta p? sina vajande h?ga st?nglar, de h?nga som brutna, fast vid det gr?na, korta str?et.
S? kan man v?l f?rst?, att under n?d?r kommer intet korn och inga ?rter till kvarnen och om, p? n?gon h?gt liggande g?rd, frosten farit mera varsamt fram, s? ?r s?den ?nd? s? kraftl?s och besynnerlig att mj?let blir gr?svart, och pannkakorna, som man lagar till af det, bli som en l?s lerv?lling.
Det ?r icke mycken f?da i s?dan mat. Barnen bli snart magra. Deras, under de goda ?ren rosenr?da kinder f? en gr?aktig f?rg, och ?gonen ?ga ej mer den klara glansen.
N?r barnen i hopar f?lja f?r?ldrarna ?t f?r att ner?t frostfria bygder bettla om f?da, se de ut som sm? gubbar och gummor. Det sk?r en i hj?rtat att se dem.
-----------------------------------------------------------------
F?RSTA KAPITLET SJU SM? V?RNL?SA.
Under det f?rf?rliga n?d?ret i slutet af 1860-talet kom en s?dan skara vandrande fr?n Frostmofj?llet h?gt oppe i Norrland. Skaran bestod af en liten flock p? sju barn, hvilka ensamma vandrade fram genom utarmade, vinter?dsliga bygder. Ingen far eller mor f?ljde dem ?t. Sju stycken utm?rglade sm?, och den, som liksom f?rde dem an, var bara p? trettonde ?ret. Han hette Ante, egentligen Anders.
Barnen kommo fr?n Frostmofj?llet, d?r frosten ocks? farit h?rdast fram vid g?rdarna.
Deras far hade under n?d?rstiden tagit sig till att supa. Svag och fumlig, som han blifvit af det och af barkbr?d och sv?ltf?da, hade han stupat ned under en j?ttetall, som han var med om att f?lla i skogen. En dag bars han hem d?d.
Hustruns bekymmer m?ngdubblades. Hon orkade ej b?ra dem l?ngre, utan hon rent af t?rdes bort af sorg, mest sv?lt. F?r man kan f?rst? att de matbitar, som hon kunde f? ihop, unnade hon hellre barnen ?n sig sj?lf.
N?r hon nu skulle till att d?, ?ngslades hon mest ?fver att barnen, som hon arbetat och lidit f?r, skulle in i fattighuset, eller, ?n v?rre, "bjudas ut p? auktion" till den som ville ta dem f?r den minsta penningsumma, som kommunen ville best?.
"Bry er int om te s?rje ?fver de, mor", sade Ante, som satt vid s?ngen och f?rs?kte tvinga i modern vattenv?llingen, som han nyss kokt i spisen.
"Dom ta er, om ni vill eller int", fl?mtade den sjuka. "Ett s?n't n?d?r, n?r